Skuldtäckning vid bodelning

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

När ett äktenskap upplöses genom skilsmässa eller dödsfall ska makarnas egendom som huvudregel fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningen omfattar makarnas giftorättsgods, dvs. all egendom som inte är enskild egendom (7 kap. 1 § äktenskapsbalken (1987:230), ÄktB). Det är emellertid inte bruttovärdet av giftorättsgodset som delas lika, utan nettot – det som återstår efter att var och en av makarna har täckt sina skulder.

Den centrala bestämmelsen är 11 kap. 2 § ÄktB om skuldtäckning vid bodelning. Regelns funktion är att säkerställa att en make inte tvingas dela med sig av tillgångar som i praktiken redan är pantsatta eller på annat sätt belastade av skulder. Utan skuldtäckning skulle en skuldsatt make kunna förlora ytterligare hälften av sin förmögenhet vid bodelningen, vilket varken vore rimligt eller materiellt rättvist.

Reglerna är emellertid mer komplicerade än så. Skuldernas placering – om de hänför sig till enskild egendom eller till giftorättsgods – styr hur de täcks. Frågan om vilken make som är gäldenär, när skulden uppkom och om den är förenad med säkerhet i viss egendom har avgörande betydelse för det slutliga utfallet.

Syftet med denna artikel är att ge en heltäckande och pedagogisk genomgång av reglerna om skuldtäckning vid bodelning. Framställningen behandlar både skilsmässofallet och dödsfallet, samt motsvarande regler för sambor enligt sambolagen (2003:376).

1.2 Disposition

Efter denna inledning behandlas i avsnitt 2 bodelningens grundläggande systematik och var skuldtäckningen passar in i förfarandet. Avsnitt 3 redogör för huvudregeln i 11 kap. 2 § ÄktB och de centrala principerna bakom skuldtäckningen. I avsnitt 4 behandlas skulder som hänför sig till enskild egendom och hur de hanteras. Avsnitt 5 ägnas åt skulder som hänför sig till giftorättsgods. I avsnitt 6 behandlas de särskilda fall då en makes skulder överstiger dennes tillgångar. Avsnitt 7 behandlar skuldtäckning vid bodelning med anledning av dödsfall, och avsnitt 8 motsvarande regler för sambor. Avsnitt 9 redogör för centrala räknetekniska frågor och praxis, och PM:et avslutas med en sammanfattning i avsnitt 10.

2. Bodelningens systematik

2.1 Bodelningsförfarandets fyra steg

Bodelning enligt 9–13 kap. ÄktB följer ett fast schema som kan delas in i fyra principiella steg. Först bestäms vilken egendom som ska ingå i bodelningen – det vill säga vad som utgör giftorättsgods respektive enskild egendom (9 kap. 2 § ÄktB; 7 kap. 1–3 §§ ÄktB). Därefter ska var och en av makarna få så mycket av sitt giftorättsgods att det täcker dennes skulder, vilket är själva skuldtäckningssteget enligt 11 kap. 2 § ÄktB. I tredje steget läggs det återstående giftorättsgodset samman och delas lika mellan makarna (11 kap. 3 § ÄktB). I fjärde och sista steget fördelas egendomen i lott på sätt som följer av 11 kap. 7–10 §§ ÄktB.

Skuldtäckningen är därmed det andra steget i bodelningen och föregår alltid hälftendelningen. Detta är inte enbart en pedagogisk fråga – ordningen är avgörande för utfallet. Skulderna räknas av från respektive makes egen sida av bodelningen innan det som återstår läggs samman och delas.

2.2 Den avgörande tidpunkten

Skuldtäckningen utgår från makarnas tillgångar och skulder vid den så kallade brytdagen – dagen då talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap. 1 § andra stycket gjordes eller dödsfallet inträffade. Skulder som uppkommit efter brytdagen får som huvudregel inte beaktas vid skuldtäckningen, även om makarna fortfarande är formellt gifta vid tidpunkten för bodelningsförrättningen.

Tidpunktsprincipen följer av en grundläggande systematik i ÄktB: urvalet av vilka tillgångar och skulder som ska ingå i bodelningen bestäms utifrån brytdagen, medan värderingen av dem normalt sker vid bodelningstillfället eller när boet är utrett. För tiden mellan den kritiska tidpunkten och bodelningen har makarna en ömsesidig redovisningsplikt enligt 9 kap. 3 § ÄktB.

2.3 Skuldtäckningens systematiska placering

Skuldtäckningen sker således inom ramen för respektive makes egen förmögenhetssfär. Det är inte fråga om att den ena maken övertar ansvaret för den andres skulder – varje make svarar fortsatt för sina egna skulder gentemot borgenärerna även efter bodelningen (1 kap. 3 § ÄktB). Skuldtäckningen påverkar enbart det belopp som ska delas lika makarna emellan; den ändrar inte själva skuldförhållandet utåt.

3. Huvudregeln om skuldtäckning

3.1 Den centrala bestämmelsen

Huvudregeln om skuldtäckning vid bodelning finns i 11 kap. 2 § ÄktB. Bestämmelsen lyder:

Vid beräkningen av makarnas andelar i boet skall så mycket avräknas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder som den maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap. 1 § andra stycket gjordes eller dödsfallet inträffade.

För sådana fordringar mot en make som är förenade med särskild förmånsrätt i makens enskilda egendom skall maken få täckning ur sitt giftorättsgods endast i den mån betalning inte kan erhållas ur den enskilda egendomen. Detsamma gäller skulder som maken har ådragit sig för underhåll eller förbättring av den enskilda egendomen eller som på annat sätt är att hänföra till denna.

Vad som sägs i andra stycket om enskild egendom skall även gälla sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning.

Av bestämmelsen följer tre grundläggande principer. För det första täcks varje makes skulder ur dennes eget giftorättsgods – inte ur den andre makens (första stycket). För det andra finns en särskild ordning för skulder som är hänförliga till enskild egendom: dessa ska i första hand bäras av den enskilda egendomen, och endast den otäckta delen får avräknas mot giftorättsgodset (andra stycket). För det tredje gäller motsvarande för rättigheter enligt 10 kap. 3 § – typiskt sett vissa pensionsrättigheter (tredje stycket). Skuldtäckningen utgår från läget vid den kritiska tidpunkten – den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan om bodelning under bestående äktenskap gjordes, eller den ena maken avled.

3.2 Syftet med skuldtäckningen

Det bakomliggande syftet är att åstadkomma en materiellt rättvis bodelning. Om en make har förvärvat egendom genom lån och egendomen ingår i giftorättsgodset, är det den nettoförmögenheten – tillgången minus lånet – som bör läggas till grund för hälftendelningen. Skulle skulden inte räknas av skulle den skuldsatte maken effektivt drabbas dubbelt: först av att skulden ska betalas till borgenären, sedan av att hälften av bruttotillgången ska delas med den andre maken (jfr prop. 1986/87:1 s. 169 ff.).

Förarbetena framhåller också att skuldtäckningen syftar till att förhindra att en make tvingas dela med sig av tillgångar som i praktiken är värdelösa eller obefintliga. Om bruttotillgångarna efter avdrag för skulder är negativa innebär det att maken i bodelningshänseende inte har något att tillskjuta hälftendelningen, och något bidrag kan då inte heller utkrävas av denne (se vidare avsnitt 6 nedan om de fall då skulderna överstiger tillgångarna).

3.3 Avräkning per make och i två steg

Skuldtäckningen görs individuellt för varje make. Först bestäms makens giftorättsgods enligt 7 kap. 1–3 §§ och 10 kap. 1 § ÄktB. Därefter avräknas de skulder som enligt 11 kap. 2 § ÄktB ska belasta giftorättsgodset – antingen direkt enligt första stycket eller, för skulder hänförliga till enskild egendom, subsidiärt enligt andra stycket. Endast återstoden – nettogiftorättsgodset – läggs samman med den andre makens nettogiftorättsgods enligt 11 kap. 3 § ÄktB och delas lika. Fördelningen av skulden mellan kategorierna giftorättsgods och enskild egendom är ofta avgörande för utfallet och behandlas närmare i avsnitt 4 och 5.

4. Skulder hänförliga till enskild egendom

4.1 Grundregeln i 11 kap. 2 § andra stycket ÄktB

Reglerna kompliceras avsevärt när en make har både enskild egendom och giftorättsgods. Enligt 11 kap. 2 § andra stycket ÄktB ska två kategorier av skulder i första hand bäras av den enskilda egendomen: (i) skulder som är förenade med särskild förmånsrätt i den enskilda egendomen, typiskt sett bolån med panträtt i en fastighet som utgör enskild egendom, och (ii) skulder som maken har ådragit sig för underhåll eller förbättring av den enskilda egendomen eller som på annat sätt är att hänföra till denna. Endast om den enskilda egendomen inte räcker till för att täcka skulden får underskottet räknas av från giftorättsgodset.

Bestämmelsen följer skuldens anknytning till den egendom skulden hänför sig till. Om en make har lånat 500 000 kr för att renovera ett sommarhus som utgör enskild egendom, är skulden hänförlig till den enskilda egendomen även om gäldenärsförhållandet i sig inte är formellt knutet till sommarhuset. Det avgörande är att lånet faktiskt har använts för anskaffande, underhåll eller förbättring av den enskilda egendomen, eller att skulden på annat sätt har ett klart sakligt samband med denna (prop. 1986/87:1 s. 170).

4.2 Två typer av samband – formellt och sakligt

Andra stycket täcker således både ett formellt samband (särskild förmånsrätt i den enskilda egendomen) och ett sakligt samband (underhåll, förbättring eller annan anknytning till egendomen). Ofta sammanfaller dessa: ett bolån med pantbrev i en fastighet som utgör enskild egendom är typiskt sett också taget för att förvärva eller förbättra fastigheten. Men de kan också skilja sig åt. Om enskild egendom har pantsatts för ett lån som faktiskt använts för konsumtion eller köp av giftorättsgods, ska skulden ändå i första hand täckas ur den enskilda egendomen – det är pantsättningen som styr (prop. 1986/87:1 s. 170; jfr Teleman & Tottie, Äktenskapsbalken – en kommentar). Sådana situationer kan dock föranleda jämkning enligt 12 kap. ÄktB.

4.3 När enskild egendom inte räcker till

Om den enskilda egendomen inte räcker till för att fullt ut täcka skulden kan resten räknas av från giftorättsgodset. Det är emellertid endast den överskjutande delen – inte hela skulden – som får tas i anspråk. Denna konstruktion förhindrar att en make spelar ut sin enskilda egendom mot giftorättsgodset i syfte att maximera sitt avdrag.

4.4 Rättigheter enligt 10 kap. 3 § ÄktB

Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket gäller samma ordning som i andra stycket för sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte ska ingå i bodelning – typiskt sett vissa pensionsrättigheter, livförsäkringar och egendom som enligt särskilda föreskrifter är undantagen från bodelning. Skulder förenade med särskild förmånsrätt i en sådan rättighet, eller som har sakligt samband med rättigheten, ska i första hand bäras av rättigheten själv och endast subsidiärt av giftorättsgodset. Eftersom många av de rättigheter som omfattas av 10 kap. 3 § ÄktB är förenade med överlåtelseförbud eller på annat sätt undandragna borgenärsåtkomst, har bestämmelsen relativt begränsad praktisk träffyta.

5. Skulder hänförliga till giftorättsgods

5.1 Huvudregeln

Skulder som är hänförliga till en makes giftorättsgods – exempelvis bolån på en bostad som utgör giftorättsgods, billån, kreditkortsskulder eller konsumtionslån – täcks i sin helhet ur det egna giftorättsgodset enligt 11 kap. 2 § första stycket ÄktB. Det är denna kategori av skulder som ger den enklaste tillämpningen av skuldtäckningsregeln.

I praktiken är de allra flesta skulder hänförliga till giftorättsgodset, eftersom äktenskapsförord och förbehåll om enskild egendom används i relativt liten utsträckning. Den vanligaste bilden vid en bodelning är att båda makarna har bostadslån, konsumentlån eller studielån som samtliga räknas av från respektive makes giftorättsgods.

5.2 Privata och affärsmässiga skulder

Det görs inte någon principiell skillnad mellan privata och affärsmässiga skulder vid skuldtäckningen. Om en make driver enskild firma och har skulder som är hänförliga till verksamheten, och firmatillgångarna utgör giftorättsgods, täcks skulderna ur giftorättsgodset på samma sätt som privata skulder. Detta gäller även för skulder i ett aktiebolag, om aktierna i bolaget utgör giftorättsgods – eftersom aktiebolagets skulder formellt är bolagets och inte aktieägarens, påverkar de inte direkt skuldtäckningen, men de återspeglas i värdet av aktierna.

5.3 Skulder som inte är knutna till någon särskild tillgång

En del skulder är inte hänförliga till någon särskild tillgång – studielån, blancolån, konsumtionslån och skatteskulder är typiska exempel. Dessa skulder anses som huvudregel hänföra sig till giftorättsgodset och räknas av därifrån. Skälet är att lagstiftaren har utgått från att sådana skulder normalt har använts för makens allmänna konsumtion eller för förvärv av tillgångar som ingår i giftorättsgodset.

6. När skulderna överstiger tillgångarna

6.1 Negativ nettotillgång

En särskilt viktig konsekvens av skuldtäckningsregeln framgår när en makes skulder överstiger dennes tillgångar. I sådana fall sätts den makens nettogiftorättsgods alltid till noll, inte till ett negativt belopp. Den skuldsatte maken kan med andra ord inte ta med sig sina överskjutande skulder in i hälftendelningen och kräva att den andre maken bidrar till deras täckning.

Principen följer direkt av lagstiftarens ställningstagande i förarbetena, där det framhålls att en makes andel ska beräknas till noll – inte till ett negativt belopp – om skulderna överstiger tillgångarna, eftersom vardera maken själv svarar för sina skulder (prop. 1986/87:1 s. 167 f.). Bestämmelsen är i denna del en konsekvens av att bodelningen är en uppgörelse mellan makarna, inte ett gäldenärsskydd för borgenärerna.

6.2 Möjlighet till jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB

När skuldtäckningsregeln leder till stötande resultat – exempelvis när en make som har skapat skulder kort tid före brytdagen genom utsvävande konsumtion eller spel skulle få full skuldtäckning och därtill hälften av den andre makens giftorättsgods – kan resultatet jämkas med stöd av 12 kap. 1 § ÄktB. Regeln tillåter att en make får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som följer av huvudreglerna, om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn särskilt till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB är emellertid en undantagsregel som tillämpas restriktivt. Enbart det förhållande att den ene maken har stora skulder är inte tillräckligt. De omständigheter som lagstiftaren särskilt pekar ut är äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. I praxis aktualiseras jämkning typiskt sett vid kortvarigt äktenskap, när makarna under längre tid levt åtskilda utan ekonomisk gemenskap, eller när skulderna har uppkommit på ett sätt som framstår som otillbörligt.

7. Skuldtäckning vid bodelning med anledning av dödsfall

7.1 Allmänna utgångspunkter

Vid bodelning med anledning av dödsfall tillämpas i grunden samma regler om skuldtäckning som vid skilsmässa. Det är emellertid två särdrag som påverkar tillämpningen. För det första är den efterlevande maken normalt sett part i bodelningen tillsammans med dödsboet efter den avlidne maken. För det andra finns den särskilda jämkningsregeln i 12 kap. 2 § ÄktB, som ger den efterlevande maken rätt att begära att vardera sidan ska behålla sitt giftorättsgods – en regel som ofta tillämpas i praktiken.

7.2 Den avlidne makens skulder

Den avlidne makens skulder vid dödsfallet täcks ur dennes eget giftorättsgods enligt samma ordning som vid skilsmässa. Skulder förenade med särskild förmånsrätt i enskild egendom, samt skulder hänförliga till sådan egendom på de sätt som anges i 11 kap. 2 § andra stycket ÄktB, ska i första hand bäras av den enskilda egendomen, och övriga skulder räknas av från giftorättsgodset. Det är dödsboet, inte den efterlevande maken, som är gäldenär för den avlidnes skulder, och borgenärerna har sin rätt mot dödsboets tillgångar oavsett hur bodelningen utfaller.

7.3 Den efterlevande makens skulder

Även den efterlevande maken har rätt till skuldtäckning på vanligt sätt för sina egna skulder. Detta gäller såväl skulder som uppkommit före dödsfallet som skulder som maken hade redan vid äktenskapets ingående.

8. Skuldtäckning för sambor

8.1 Den principiella skillnaden

Sambors bodelning skiljer sig fundamentalt från makars. Enligt 8 § sambolagen omfattar bodelningen mellan sambor enbart samboegendom – dvs. gemensam bostad och bohag som har förvärvats för gemensam användning (3–7 §§ sambolagen). All annan egendom hålls utanför bodelningen. Detta innebär att skuldtäckningen för sambor har en mycket smalare träffyta än för makar.

8.2 Regelns konstruktion

Enligt 13 § första stycket sambolagen får en sambo från sin samboegendom avräkna så mycket att det täcker de skulder som sambon hade när samboförhållandet upphörde. Den kritiska tidpunkten är dagen för samboförhållandets upphörande (jfr 2 § sambolagen). I andra stycket regleras vilken egendom skulden i första hand ska tas ur. För skulder som är förenade med särskild förmånsrätt i bostaden eller bohaget, eller som på annat sätt är att hänföra till samboegendomen, får avräkning ske direkt ur samboegendomen. För övriga skulder – inklusive allmänna skulder som inte är hänförliga till någon särskild egendom, t.ex. kreditkortsskulder, blancolån eller studielån – får avräkning från samboegendomen endast ske i den mån betalning inte kan erhållas ur sambons övriga egendom.

Konstruktionen har likheter med 11 kap. 2 § ÄktB men utgår från en snävare egendomsmassa, eftersom endast samboegendom (bostad och bohag förvärvade för gemensamt bruk) ingår i bodelningen. För makar är giftorättsgodset utgångspunkten och enskild egendom subsidiär för skulder hänförliga till den; för sambor är samboegendomen i princip skyddad mot skulder som inte är specifikt knutna till den, och i första hand ska sambons övriga egendom tas i anspråk. Skuldtäckningens praktiska tyngdpunkt vid bodelning mellan sambor ligger därför till stor del på bostads- och bohagslån. Vem som är gäldenär för lånet och hur lånet rättsligt belastar egendomen är avgörande.

9. Praktiska och räknetekniska frågor

9.1 Värdering av skulder

För att en skuld ska berättiga till avräkning enligt 11 kap. 2 § ÄktB ska den ha uppkommit vid den kritiska tidpunkten, även om den inte då nödvändigtvis är fastställd till sitt belopp. För själva värderingen av skulden gäller samma princip som för värderingen av tillgångarna: utgångspunkten är att skulden tas upp till sitt värde vid bodelningstillfället eller när boet är utrett. Förändringar som har skett mellan den kritiska tidpunkten och bodelningstillfället – t.ex. genom amorteringar, ränteupplöpning, indexreglering eller nya krediter – måste analyseras enligt makarnas redovisningsplikt i 9 kap. 3 § ÄktB. Förändringar som beror på den skuldsatte makens egna åtgärder utanför normal aktsam förvaltning kan komma att läggas på gäldenärsmakens lott ensam (prop. 1986/87:1 s. 168 f.). Frågan om när en fordran ska anses ha uppkommit har i annat sammanhang – kvittning i konkurs efter företagsrekonstruktion – behandlats av HD i NJA 2009 s. 291; rättsfallet är inte ett bodelningsavgörande, men HD:s resonemang om fordrans uppkomst har allmän civilrättslig betydelse.

9.2 Skulder till den andre maken

En särskild fråga är hur man hanterar fordringar mellan makarna själva. Om den ene maken har lånat pengar av den andre är fordringen i princip giltig: gäldenären får normalt beräkna täckning för sin skuld och borgenären ta upp sin fordran som tillgång. Det krävs emellertid att fordringsförhållandet är verkligt och inte konstruerat enbart för att förskjuta bodelningens utfall. Bevisbördan för att en påstådd skuld faktiskt existerar – särskilt mellan närstående eller mellan makarna själva – ligger typiskt sett på den make som åberopar skulden.

9.3 Latenta skatteskulder

När bodelningen omfattar tillgångar med inbyggd skattebelastning – exempelvis aktier eller fastigheter med övervärden som vid en framtida försäljning skulle utlösa kapitalvinstskatt – uppkommer frågan om denna latenta skatteskuld ska beaktas vid skuldtäckningen. I doktrinen är det väl etablerat att latenta skatteskulder inte ska behandlas som skulder vid skuldtäckningen utan i stället beaktas vid värderingen av den underliggande tillgången (se Teleman & Tottie, Äktenskapsbalken – en kommentar, vid 11 kap. 2 §, med vidare hänvisningar till äldre praxis). Det är därmed tillgångens nettomarknadsvärde, efter avdrag för latent skatt, som tas upp i bodelningen.

9.4 Skulder gemensamma med tredje man eller den andre maken

Om en make svarar för en skuld tillsammans med någon utomstående ska maken få avräkna så stor del av skulden som belöper på honom eller henne. När båda makarna svarar för en skuld måste man skilja mellan ansvaret gentemot borgenären och den interna ansvarsfördelningen mellan makarna. Är ansvaret gentemot borgenären solidariskt kan denne kräva var och en av makarna på hela skulden, men vid bodelningen bör skulden normalt fördelas utifrån makarnas inbördes ansvarsfördelning, med beaktande av eventuell regressfordran. Saknas särskild utredning kan fördelningen ofta utgå från huvudtal eller ägarandelar, beroende på skuldens anknytning.

I NJA 2016 s. 1057 prövade Högsta domstolen frågan om internt skuldansvar mellan makar för ett lån som endast den ene maken hade tagit men där medlen använts för att förkovra (renovera) en samägd fastighet. HD konstaterade att i samägandeförhållanden presumeras kostnaden för en åtgärd som någon delägare med övrigas samtycke vidtar för förvaltning eller förbättring av samägd egendom delas mellan ägarna i förhållande till deras andelar. När åtgärden finansierats genom kredit som säkerställts med pantbrev i fastigheten bör – om inte särskilda omständigheter föranleder annat – ett internt delat ansvar knytas till krediten, så att den delägare som inte svarar direkt mot långivaren har ett internt ansvar för sin andel av skulden. Rättsfallet är centralt för bodelningar där samägd egendom finansierats med kredit i den ene makens namn.

10. Sammanfattning

Skuldtäckning vid bodelning är ett systematiskt steg i bodelningsförfarandet som föregår hälftendelningen av giftorättsgodset. Genom skuldtäckningen säkerställs att var och en av makarna får behålla så mycket av sina tillgångar som svarar mot dennes skulder, så att det är nettoförmögenheten – inte bruttoförmögenheten – som delas lika.

De praktiska huvudpunkterna att minnas är följande. Skulder hänförliga till giftorättsgods täcks ur giftorättsgodset enligt första stycket. Skulder förenade med särskild förmånsrätt i enskild egendom, samt skulder som maken ådragit sig för underhåll eller förbättring av den enskilda egendomen eller som på annat sätt är hänförliga till denna, ska enligt andra stycket i första hand bäras av den enskilda egendomen och endast subsidiärt – i den mån enskilda egendomen inte räcker till – avräknas från giftorättsgodset. Samma ordning gäller enligt tredje stycket för rättigheter enligt 10 kap. 3 § ÄktB. Och slutligen – en makes nettogiftorättsgods kan aldrig bli negativt, vilket innebär att den skuldsatte maken inte kan föra in sina överskjutande skulder i hälftendelningen.

För sambor gäller en motsvarande, men smalare, regel. Skulder som är hänförliga till samboegendomen täcks ur samboegendomen. Övriga skulder ska i första hand täckas ur sambons annan egendom och får belasta samboegendomen endast i den mån betalning inte kan erhållas ur sådan annan egendom (13 § andra stycket sambolagen).

Reglerna om skuldtäckning är tekniska men följer en logisk grundstruktur. Den som förstår denna struktur – att skuldtäckningen är skuldens spegelbild av tillgångens kategorisering som giftorättsgods eller enskild egendom – kommer också att förstå varför bodelningar med betydande skuldsättning ofta får resultat som vid en första anblick framstår som överraskande. I komplicerade fall är det därför av särskild vikt att noggrant kartlägga skuldernas anknytning till respektive egendomstyp innan bodelningen förrättas.

Källor

Författningar

• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 7 kap. 1–3 §§, 9 kap. 1–3 §§, 10 kap. 1–3 §§, 11 kap. 2–3 §§ samt 12 kap. 1–2 §§.
• Sambolagen (2003:376), särskilt 3–8 §§ och 13 §.
• Förmånsrättslagen (1970:979), särskilt 4 §.

Förarbeten

• Prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m., särskilt s. 167–170.
• SOU 1981:85 Äktenskapsbalk – delbetänkande av Familjelagssakkunniga, särskilt s. 370 ff.
• Prop. 2002/03:80 Ny sambolag.

Rättsfall

• NJA 1983 s. 277 (företrädesrätt mellan ansökan om verkställighet av förordnande enligt 11 kap. 9 § GB och samtidig utmätning/betalningssäkring; HD:s domskäl bekräftar att den andre makens anspråk på giftorättsgods, så långt det motsvaras av kvarvarande egendom hos ägarmaken, går före ägarmakens borgenärer oavsett när deras fordringar uppkommit).
• NJA 2009 s. 291 (när en fordran ska anses ha uppkommit – kvittning i konkurs efter företagsrekonstruktion; ej bodelningsavgörande, men allmänt relevant för fordrans uppkomst).
• NJA 2016 s. 1057 (presumtion för internt delat ansvar mellan samägare för kredit säkerställd med pantbrev i den samägda egendomen, när krediten använts för förkovring av egendomen med övrigas samtycke).

Litteratur

• Teleman, Örjan & Tottie, Lars, Äktenskapsbalken – en kommentar, JUNO version 5, 2023.
• Teleman, Örjan, Bodelning enligt äktenskapsbalken, Norstedts Juridik.
• Agell, Anders & Brattström, Margareta, Äktenskap Samboende Partnerskap, 6 uppl. 2018, Iustus förlag.