Skilsmässa – En juridisk genomgång

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

Skilsmässa – eller äktenskapsskillnad som lagstiftaren uttrycker det – regleras i äktenskapsbalken, vars 5 kap. anger förutsättningarna för upplösning av ett äktenskap. Sedan 1973 års reform vilar svensk skilsmässorätt på principen att en make som vill upplösa sitt äktenskap inte behöver ange något skäl och att domstolen inte ska göra någon prövning av makarnas inbördes förhållanden (prop. 1973:32 s. 106 och 141). Lagstiftaren har alltså valt att låta makarna själva avgöra äktenskapets framtid.

Den centrala balanspunkten i regelverket är dock att en skilsmässa i vissa fall ska föregås av en betänketid om minst sex månader. Syftet med betänketiden är att förhindra förhastade beslut och att – när barn är involverade – skapa förutsättningar för makarna att tänka över sitt beslut, eventuellt med hjälp av familjerådgivning (prop. 1973:32 s. 111 f.). Den här genomgången behandlar både huvudreglerna och de undantag som finns när någon av makarna kan få skilsmässa direkt.

Syftet med detta PM är att ge en heltäckande, juridiskt korrekt och pedagogiskt utformad genomgång av reglerna om skilsmässa, inklusive bodelning och de processuella moment som ofta vållar praktiska problem.

1.2 Disposition

Genomgången inleds med en översikt av äktenskapets upplösning och de grundläggande principerna i 5 kap. äktenskapsbalken. Därefter behandlas betänketidens innebörd, beräkning och fullföljd, följt av undantagen från betänketidskravet. Bodelningens roll vid äktenskapsskillnad analyseras med särskild tonvikt på jämkningsmöjligheter. Avslutningsvis berörs processuella frågor, gränsdragningen mot annulering och samboseparation, samt det aktuella reformförslag som lagts fram i betänkandet SOU 2025:121.

2. Äktenskapets upplösning – översikt

2.1 Grundregeln

Enligt 1 kap. 5 § äktenskapsbalken (ÄktB) upplöses ett äktenskap antingen genom den ena makens död eller genom äktenskapsskillnad. Tidpunkten för upplösningen genom äktenskapsskillnad är den dag då domen vinner laga kraft (5 kap. 6 § ÄktB). Avlider en make under pågående skilsmässomål anses äktenskapet ha upplösts genom dödsfallet, vilket har stor betydelse för bodelningen och arvsfrågorna.

Den grundläggande utgångspunkten är att var och en av makarna har en ovillkorlig rätt till skilsmässa. Detta uttrycks redan i 5 kap. 1 § ÄktB, som stadgar att äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. När bara en make vill skiljas följer av 5 kap. 2 § att den maken har rätt till äktenskapsskillnad, men först efter betänketid.

2.2 Syfte och funktion

Den nuvarande ordningen tillkom i sin grundform genom 1973 års lagändringar i den dåvarande giftermålsbalken och fördes utan principiella ändringar över till äktenskapsbalken 1987 (prop. 1986/87:1). Reformen byggde på en uttalad ambition att låta makarna själva avgöra om äktenskapet skulle bestå, samtidigt som lagstiftaren ville skapa visst utrymme för eftertanke. Syftet med betänketiden, såsom det formulerats i förarbetena, är att motverka förhastade beslut, inte att hindra någon från att skiljas (prop. 1973:32 s. 111).

2.2.1 Den ovillkorliga skilsmässorätten

Att skilsmässorätten är ovillkorlig betyder att domstolen inte ska göra någon prövning av makarnas inbördes förhållanden eller efterfråga några skäl. En make behöver alltså inte ange varför hen vill skiljas. Detta skiljer svensk rätt från flera utländska system där s.k. fault-grounds fortfarande tillämpas, och utgör en bärande princip vid tillämpningen av reglerna.

2.3 Systematisk placering

Reglerna om äktenskapsskillnad i 5 kap. ÄktB samspelar med de processuella reglerna i 14 kap. ÄktB om äktenskapsmål, med reglerna om underhåll i 6 kap. ÄktB samt med reglerna om bodelning i 9–13 kap. ÄktB. Skilsmässan utlöser även rättsverkningar enligt andra lagar – exempelvis arvsrättens regler i ärvdabalken om kvarlevande makes rätt – och det är därför nödvändigt att se skilsmässan som en process bestående av flera juridiska moment, snarare än som ett enda avgörande.

3. Förutsättningar för äktenskapsskillnad

Tre grundläggande förutsättningar styr om en skilsmässa ska föregås av betänketid eller meddelas direkt:

• Är makarna överens om skilsmässan, eller motsätter sig den ena maken den?
• Bor någon av makarna varaktigt tillsammans med eget barn under 16 år?
• Har makarna levt åtskilda i minst två år?

3.1 Gemensam ansökan eller stämning

När makarna är överens om att skiljas kan de göra en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad till tingsrätten. Är endast en av makarna villig att avsluta äktenskapet inleds processen genom att den maken väcker talan genom stämning vid den behöriga tingsrätten. Lagtexten i 5 kap. 1 § ÄktB lyder:

Är makarna ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad. Denna skall föregås av betänketid, om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad.

Av bestämmelsen följer att betänketid alltid ska löpa när det finns hemmaboende barn under 16 år, även om makarna är fullständigt överens om skilsmässan. Detta är en av de mest praktiskt betydelsefulla reglerna för barnfamiljer.

3.2 Bara en make vill skiljas

Vill bara en av makarna att äktenskapet ska upplösas har den maken enligt 5 kap. 2 § ÄktB rätt till äktenskapsskillnad, men först efter betänketid. Den make som motsätter sig skilsmässan kan inte vägra att samverka i sak – rätten till skilsmässa är alltid den ansökande makens, men betänketiden fungerar som en obligatorisk paus i processen.

3.3 Hemmaboende barn under 16 år

Om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad, ska enligt 5 kap. 1 § ÄktB betänketid alltid löpa. Detta gäller även om makarna är överens. Bestämmelsen är generell och tillämpas oavsett om barnet är makarnas gemensamma eller bara den ena makens. Genom det obligatoriska kravet på betänketid har lagstiftaren tillmätt barnets situation särskild betydelse i skilsmässoprocessen.

4. Betänketiden

4.1 Beräkning av betänketiden

Betänketiden räknas enligt 5 kap. 3 § ÄktB från olika utgångspunkter beroende på om ansökan är gemensam eller ensidig. Vid gemensam ansökan börjar betänketiden löpa den dag ansökan kommer in till tingsrätten. Vid ensidig ansökan via stämning räknas tiden från den dag motparten delges ansökan. Detta innebär att den make som motsätter sig skilsmässan i praktiken kan fördröja starten av betänketiden genom att försvåra delgivningen, något som har kritiserats i den pågående reformdiskussionen.

4.2 Fullföljd

Efter att betänketiden har löpt under minst sex månader ska tingsrätten enligt 5 kap. 3 § ÄktB meddela dom på äktenskapsskillnad om någon av makarna då framställer ett särskilt yrkande om det – ett s.k. fullföljdsyrkande. Det räcker att en av makarna begär fullföljd; den andra maken kan inte hindra dom på äktenskapsskillnad efter att betänketiden löpt ut. Av samma bestämmelse följer dock att om inget fullföljdsyrkande har framställts inom ett år från betänketidens början, har frågan om äktenskapsskillnad fallit. Makarna förblir då gifta och får börja om processen från början med ny ansökningsavgift om de senare ändrar sig.

4.3 Återkallelse under betänketiden

Om båda makarna under betänketiden ångrar sig och inte längre vill skiljas kan de gemensamt återkalla sin ansökan, varvid målet avskrivs. Återkallar bara den ena maken som ursprungligen ansökte, men den andra därefter yrkar att målet ändå ska prövas, ska målet enligt 14 kap. 11 § ÄktB ändå prövas. I äldre praxis – däribland NJA 1983 s. 408, som rör motsvarande bestämmelse i den tidigare giftermålsbalken – har Högsta domstolen klargjort att den make som ursprungligen var svarande kan få målet prövat även efter motpartens återkallelse. Principen lever vidare under nuvarande äktenskapsbalk.

5. Skilsmässa utan betänketid

5.1 Tvåårsregeln

Av 5 kap. 4 § ÄktB följer att var och en av makarna har rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid om makarna har levt åtskilda sedan minst två år. Det gäller även om någon av makarna varaktigt sammanbor med och har vårdnad om eget barn under 16 år, och även om den andra maken motsätter sig skilsmässan. Tvåårsregeln är därmed en kraftfull undantagsregel som dispenserar från både huvudreglerna i 5 kap. 1 och 2 §§.

För att tingsrätten ska kunna döma utan betänketid krävs i princip att den ansökande maken styrker särlevnaden, vanligen genom ett s.k. särlevnadsintyg som signeras av två vuxna personer som väl känner makarnas förhållanden. Är makarna folkbokförda på olika adresser sedan minst två år tillbaka kan personbevis räcka som bevisning. Bestrids särlevnaden gör domstolen en mer ingående prövning av de faktiska förhållandena.

5.2 Vad räknas som särlevnad?

Med särlevnad avses att makarna inte längre lever i hushållsgemenskap. Det är inte tillräckligt med att de bor i olika rum i samma hus, men det krävs inte heller att man bytt folkbokföringsadress – det är de faktiska förhållandena som styr bedömningen. I praxis har Högsta domstolen i NJA 2014 s. 750 prövat den principiella frågan om även tid före äktenskapets ingående får räknas in i tvåårsperioden. Makarna i målet hade aldrig sammanlevt och hade varit gifta i knappt ett år. HD slog fast att bestämmelsen i 5 kap. 4 § ÄktB ska tolkas så att det avgörande är om makarna faktiskt har levt åtskilda sedan minst två år, inte om de har varit gifta under hela särlevnadstiden. Avgörandet klargjorde tvåårsregelns räckvidd och har stor praktisk betydelse för korta äktenskap.

5.3 Andra grunder för skilsmässa utan betänketid

Utöver tvåårsregeln ger 5 kap. 5 § ÄktB rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid i vissa särskilt uppräknade fall. Det gäller om det görs sannolikt att en make har tvingats att ingå äktenskapet, om en make ingått äktenskapet före 18 års ålder, om äktenskapet har ingåtts mellan personer som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, samt vid tvegifte eller motsvarande situation där någon av makarna redan var partner i ett registrerat partnerskap som inte upplösts. I tvegiftesituationer har enligt 5 kap. 5 § andra stycket ÄktB även var och en av makarna i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst utan betänketid. I dessa fall får talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare.

6. Bodelning vid skilsmässa

6.1 Tidpunkt för bodelning

När ett äktenskap upplöses genom skilsmässa ska bodelning förrättas mellan makarna enligt 9 kap. 1 § ÄktB. Bodelning behövs dock inte om makarna endast har enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. Bodelning kan begäras redan när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, vilket innebär att makarna inte behöver vänta tills domen vunnit laga kraft. Detta framgår av 9 kap. 4 § ÄktB och har stor praktisk betydelse för makar som behöver lösa sin ekonomiska gemenskap snabbt – exempelvis för att kunna ordna nytt boende.

Enligt 9 kap. 2 § ÄktB ska bodelningen göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes. Bestämmelsen styr främst vilka tillgångar och skulder som ska ingå i bodelningen. Värderingstidpunkten är inte uttryckligen lagreglerad och har varit föremål för diskussion i praxis och doktrin; utgångspunkten är att värderingen sker så nära bodelningstillfället som möjligt, medan urvalet av tillgångar och skulder bestäms av läget vid talans väckande.

6.2 Likadelningsprincipen

Huvudregeln är att makarnas giftorättsgods, sedan avdrag gjorts för skulder, ska delas lika mellan dem (11 kap. 3 § ÄktB). Allt som inte är enskild egendom är giftorättsgods (7 kap. 1 § ÄktB). Enskild egendom uppstår genom äktenskapsförord, eller genom att en make tagit emot egendom som gåva, arv eller testamente med villkor om att den ska vara enskild (7 kap. 2 § ÄktB). Likadelningsprincipen är central men inte undantagslös – flera regler kan motivera att man avviker från en hälftendelning.

6.3 Jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB

I korta äktenskap kan likadelningsprincipen leda till orimliga resultat. Enligt 12 kap. 1 § ÄktB kan bodelningen då jämkas så att den make som har mest giftorättsgods får behålla en större andel av sitt eget. Vid bedömningen ska beaktas äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Av förarbetena (prop. 1986/87:1 s. 185–187) framgår att ett äktenskap räknas som kortvarigt om det varat högst fem år, varvid eventuell sambotid räknas in.

I praxis har Högsta domstolen i NJA 1998 s. 467 godtagit jämkning av en bodelning där likadelningen framstod som oskälig. HD lade huvudsaklig vikt vid att äktenskapet hade varit kortvarigt och att det giftorättsgods som ingick i bodelningen i allt väsentligt utgjordes av egendom som den ena maken hade ärvt. Vid helhetsbedömningen fann HD det skäligt att den make som hade ärvt egendomen fick undanta hälften av sitt nettogiftorättsgods från delning, vilket innebar att hon tilldelades tre fjärdedelar av boets nettobehållning. Den i doktrinen utvecklade schablonen för jämkning av kortvariga äktenskap brukar kallas giftorättstrappan och innebär att andelen av nettogiftorättsgodset som ska likadelas successivt växer med tjugo procent per år som äktenskapet (inklusive föregående äktenskapsliknande samboende) har varat. Schablonen är inte lagfäst utan ett riktmärke i praktiken; jämkning förutsätter alltid en helhetsbedömning och att det finns en betydande skillnad mellan makarnas nettoförmögenheter samt att tillgångarna inte i större utsträckning utgörs av bostad och bohag som anskaffats för makarnas gemensamma bruk.

6.4 Jämkning av äktenskapsförord

Av 12 kap. 3 § ÄktB framgår att även ett villkor i ett äktenskapsförord får jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen, om villkoret är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen är utformad med 36 § avtalslagen som förebild men tillämpas mycket restriktivt; Högsta domstolen har i NJA 1993 s. 583 understrukit att jämkning av äktenskapsförord ska ske endast i verkliga undantagsfall. Den typiska situationen är att den ena maken efter ett långvarigt äktenskap skulle stå helt eller nästan helt utan egendom till följd av äktenskapsförordet.

7. Processuella frågor

7.1 Behörig domstol

Mål om äktenskapsskillnad är enligt 14 kap. 3 § ÄktB ett s.k. äktenskapsmål och ska handläggas vid den tingsrätt där någon av makarna har sin hemvist. Har ingen av dem hemvist i Sverige tas målet upp av Stockholms tingsrätt. Detta gäller också ansökan om bodelningsförrättare, som dock alltid ska ges in till den tingsrätt som handlägger skilsmässomålet om sådant pågår (17 kap. 2 § ÄktB).

7.2 Interimistiska beslut

Under den tid skilsmässomålet pågår – det vill säga från det att talan väcks tills domen vinner laga kraft (9 kap. 12 § ÄktB) – kan tingsrätten på begäran fatta interimistiska beslut om vissa frågor. Av 14 kap. 7 § ÄktB framgår att beslut om kvarsittningsrätt i den gemensamma bostaden och om underhållsbidrag mellan makarna får verkställas på samma sätt som en dom som har fått laga kraft, och att beslut om besöksförbud gäller på motsvarande sätt. Interimistiska beslut om vårdnad, boende och umgänge kan prövas inom ramen för skilsmässomålet men avgörs enligt föräldrabalkens regler. Besluten är avgörande för makarnas vardag under processens gång och kan när som helst ändras av domstolen.

7.3 Ombud, god man och förvaltare

En make kan föra sin talan själv eller genom ombud. När en make saknar processbehörighet på grund av exempelvis demens uppkommer frågan om en god man eller förvaltare kan ansöka om äktenskapsskillnad för huvudmannens räkning. Frågan har klargjorts genom Högsta domstolens praxis under år 2021. I de samtidigt avgjorda pleniavgörandena NJA 2021 s. 547 I (om god man) och NJA 2021 s. 547 II (om förvaltare) slog HD fast att en god man eller en förvaltare endast under vissa förutsättningar är behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för huvudmannens räkning när huvudmannen inte själv kan uttrycka sin mening. Bedömningen är i princip densamma för båda kategorierna ställföreträdare.

De situationer där behörighet typiskt föreligger är när huvudmannen själv tidigare har tagit initiativ till en skilsmässa eller på annat sätt visat sin vilja att skiljas innan han eller hon förlorade förmågan att uttrycka sin mening, samt undantagsvis när den andra maken använder äktenskapsrättsliga regler till skada för huvudmannen på ett sätt som kan förhindras genom en äktenskapsskillnad. I båda målen från NJA 2021 s. 547 ansåg HD att sådana omständigheter inte hade visats, och avgörandena gick därmed emot underrätterna. I det senare avgörandet NJA 2021 s. 1181 ("Förvaltaren och äktenskapsskillnaden II") tillämpade HD samma principer och kom återigen fram till att förvaltaren inte hade visat sådana omständigheter som krävs för behörighet. Avgörandena belyser sammantaget att skilsmässa betraktas som en fråga av personlig karaktär och att utrymmet för ställföreträdarrepresentation är snävt. När huvudmannen själv kan uttrycka sin mening har han eller hon kvar processbehörigheten och kan själv ansöka om äktenskapsskillnad.

8. Gränsdragning mot angränsande rättsinstitut

8.1 Annullering av äktenskap

Skilsmässa är inte detsamma som annullering. Vid skilsmässa upplöses ett giltigt äktenskap; vid annullering konstateras att äktenskapet aldrig var giltigt. Svensk rätt har inte något generellt annulleringsinstitut för giltigt ingångna äktenskap – sedan äktenskapsbalkens ikraftträdande löses även "felaktigt" ingångna äktenskap upp genom äktenskapsskillnad, om än utan betänketid enligt 5 kap. 5 § ÄktB. Om frågan i stället är om ett äktenskap över huvud taget består eller inte består – exempelvis när giltigheten av en utländsk vigsel ifrågasätts – kan en fastställelsetalan väckas enligt 14 kap. 1 § ÄktB. Internationellt sett, särskilt i kanonisk rätt, har annulleringsinstitutet däremot fortsatt betydelse, vilket kan aktualiseras i mål med utländsk anknytning.

8.2 Samboseparation

Sambolagens (2003:376) bodelningsregler liknar äktenskapsbalkens, men skiljer sig på flera viktiga punkter. För sambor finns ingen betänketid, eftersom samboförhållandet inte är ett äktenskap. Bodelningen omfattar endast samboegendom, det vill säga gemensam bostad och gemensamt bohag som anskaffats för gemensam användning. Övrig egendom – som bilar, sparkonton, värdepapper och företag – ingår inte i bodelning vid samboseparation. Den som vid skilsmässa är van vid äktenskapsbalkens vidare bodelning kan därför bli överraskad av sambolagens snävare omfång.

9. Pågående reformarbete

Den svenska skilsmässorätten är för närvarande föremål för en omfattande översyn. I januari 2026 lämnade Utredningen om stärkt skydd för den som vill separera betänkandet "Bodelning och betänketid – en effektivare process" (SOU 2025:121), som nu remissbehandlas. Utredningen föreslår bland annat att kravet på betänketid när en av makarna motsätter sig skilsmässa ska tas bort, men behållas i de fall makarna gemensamt begär det eller har hemmaboende barn under 16 år. Vidare föreslås en absolut tioårig tidsfrist för att begära bodelning efter äktenskapsskillnad samt utökade befogenheter för bodelningsförrättare.

När det gäller bodelningsförrättarens roll bör noteras att domstolen redan enligt gällande 17 kap. 5 § ÄktB, på ansökan av bodelningsförrättaren, kan förelägga och döma ut vite om en make inte lämnar uppgifter till bouppteckningen. Reformförslaget innebär att bodelningsförrättaren i stället själv ska kunna utfärda vitesförelägganden, samt att förrättaren ges utökade möjligheter att inhämta uppgifter direkt från banker och myndigheter. Det handlar alltså om en utvidgning i förhållande till dagens domstolsbundna sanktionsmekanism, inte om att vite saknas helt enligt gällande rätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027. Förslagen syftar uttryckligen till att motverka det s.k. ekonomiska våldet, det vill säga situationer där den ena maken obstruerar bodelningsprocessen för att utöva makt över den andra. Förslagen utgör inte gällande rätt, men en make som överväger skilsmässa bör vara medveten om de förändringar som kan komma.

10. Sammanfattning

Skilsmässa enligt svensk rätt är en ovillkorlig rättighet för var och en av makarna. Huvudregeln är att äktenskapsskillnad ska föregås av sex månaders betänketid om båda makarna begär det, om bara den ena vill skiljas eller om någon av makarna har hemmaboende barn under 16 år. Betänketiden måste fullföljas aktivt – sker ingen begäran om fullföljd inom tolv månader faller frågan. Tvåårsregeln i 5 kap. 4 § ÄktB är den centrala undantagsregeln och möjliggör skilsmässa utan betänketid när makarna har levt åtskilda i minst två år, oavsett om barn finns eller om motparten motsätter sig.

Bodelningen följer huvudregeln om likadelning av nettogiftorättsgodset, men kan jämkas vid kortvariga äktenskap eller om ett äktenskapsförord skulle leda till uppenbart oskäliga resultat. Bodelningsavtal som ingåtts mellan makarna kan jämkas eller ogiltigförklaras enligt grunderna för avtalslagen, men den prövningen är restriktiv. Bodelningen kan förrättas redan under det pågående skilsmässomålet.

För den som överväger en skilsmässa är det viktigt att vara medveten om både den känslomässiga och den juridiska komplexiteten. Tidsfristerna är strikta, ekonomiska beslut tagna i samband med separationen kan vara svåra att riva upp, och det pågående reformarbetet kan inom kort förändra delar av regelverket. Tidigt juridiskt biträde – särskilt vid större förmögenhetsförhållanden, hemmaboende barn eller misstänkt ekonomiskt våld – kan i många fall förebygga problem som annars är svåra att rätta till i efterhand.

Källor

Författning

• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 1 kap. 5 §, 5 kap. 1–6 §§, 7 kap., 9 kap., 11 kap. 3 §, 12 kap. 1 och 3 §§ samt 14 kap.
• Sambolagen (2003:376).
• Ärvdabalken (1958:637).
• Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen), särskilt 36 §.

Förarbeten

• Prop. 1973:32 om ändring i giftermålsbalken m.m.
• Prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m.
• SOU 2025:121 Bodelning och betänketid – en effektivare process. Betänkande av Utredningen om stärkt skydd för den som vill separera.
• Dir. 2024:107 Stärkt skydd för den som vill separera – nya regler om bodelning och betänketid.

Rättsfall

• NJA 1983 s. 408 (rätt att få mål prövat efter motpartens återkallelse av talan om äktenskapsskillnad).
• NJA 1993 s. 583 (jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap. 3 § ÄktB).
• NJA 1998 s. 467 (jämkning av bodelning i kortvarigt äktenskap enligt 12 kap. 1 § ÄktB).
• NJA 2014 s. 750 (tvåårsregeln i 5 kap. 4 § ÄktB – tid före äktenskapets ingående får räknas in).
• NJA 2020 s. 624 ("Den oskäliga skifteslikviden" – jämkning av bodelningsavtal enligt grunderna för avtalslagens regler).
• NJA 2021 s. 547 I och II ("Förvaltaren och äktenskapsskillnaden" – god mans (I) och förvaltares (II) behörighet att ansöka om äktenskapsskillnad för huvudmannens räkning).
• NJA 2021 s. 1181 ("Förvaltaren och äktenskapsskillnaden II" – följdfall som bekräftar principerna från NJA 2021 s. 547).

Litteratur

• Agell, Anders och Brattström, Margareta, Äktenskap, samboende, partnerskap, senaste uppl., Iustus förlag.
• Teleman, Örjan, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, senaste uppl., Norstedts Juridik.
• Tottie, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken – en kommentar, senaste uppl., Norstedts Juridik.
• Walin, Gösta och Lind, Göran, Kommentar till ärvdabalken, Del I, senaste uppl., Norstedts Juridik.