Samboavtal – Allt du behöver veta

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

Antalet samboförhållanden i Sverige har under de senaste decennierna ökat stadigt, och för många par är samboformen det normala sättet att leva tillsammans – inte sällan under hela livet och med gemensamma barn. Trots detta är sambolagen (2003:376) betydligt mindre omfattande än äktenskapsbalken, och det skydd som lagen erbjuder är begränsat till en snäv krets av egendom. För många sambor kommer dessa begränsningar som en obehaglig överraskning vid separation eller dödsfall.

Samboavtalet är det centrala verktyget för att anpassa sambolagens bodelningsregler efter det enskilda parets behov. Genom ett samboavtal kan samborna helt eller delvis avtala bort bodelningsreglerna – något som i praktiken ofta är klokt, särskilt när parterna har olika stora tillgångar vid inflyttningen eller när en av dem bidrar väsentligt till den gemensamma bostadens förvärv.

Syftet med denna artikel är att ge en heltäckande, juridiskt korrekt och pedagogiskt utformad genomgång av samboavtalets rättsliga konstruktion, dess formkrav, dess innehållsmässiga gränser samt de processuella och beräkningstekniska frågor som uppstår vid tillämpningen. Artikeln vänder sig såväl till praktiskt verksamma jurister som till sambor som vill förstå sin rättsliga situation.

1.2 Disposition

Artikeln inleds med en kort översikt över sambolagen och bodelningsreglerna som bakgrund till samboavtalet (avsnitt 2). Därefter behandlas formkraven och upprättandet av ett samboavtal (avsnitt 3), följt av en genomgång av vad ett samboavtal kan och inte kan reglera (avsnitt 4). I avsnitt 5 behandlas rättsföljderna av ett giltigt samboavtal, i avsnitt 6 frågor om ogiltighet och jämkning, och i avsnitt 7 gränsdragningen mot angränsande rättsinstitut såsom äktenskapsförord, testamente och skuldebrev. Artikeln avslutas med en sammanfattning och praktiska reflektioner i avsnitt 8.

2. Sambolagen och bodelningsreglerna – en översikt

2.1 När tillämpas sambolagen?

Sambolagen tillämpas enligt 1 § sambolagen på två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Samtliga tre rekvisit – stadigvarande sammanboende, parförhållande och gemensamt hushåll – måste vara uppfyllda. Korta eller tillfälliga relationer omfattas inte, och inte heller boendeformer som saknar parrelation (t.ex. släktingar eller vänner som delar bostad).

Ett samboförhållande upphör enligt 2 § första stycket sambolagen när samborna flyttar isär, ingår äktenskap med varandra eller med någon annan, eller när en av dem avlider. Enligt 2 § andra stycket ska samboförhållandet också anses ha upphört om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare, ansöker om rätt att få bo kvar i bostaden till dess bodelning har skett eller väcker talan om övertagande av bostad enligt 22 § sambolagen. Vid upphörandet kan bodelning begäras, vilket är den situation där samboavtalet får sin praktiska betydelse.

2.2 Samboegendom

En central skillnad mot äktenskap är att endast viss egendom omfattas av bodelning mellan sambor. Enligt 3 § sambolagen utgör endast sambornas gemensamma bostad och bohag s.k. samboegendom, och endast om egendomen förvärvats för gemensam användning. Övriga tillgångar – bankmedel, bil, fritidshus, värdepapper och företagsandelar – omfattas alltså inte av sambolagens bodelning. Egendom som en sambo skaffat före sammanflyttningen står som huvudregel utanför bodelningen, men avgörande är inte tidpunkten i sig utan om egendomen kan anses förvärvad för gemensam användning. En bostad som köps strax före inflyttningen, just för att utgöra det gemensamma hemmet, kan därför trots ordningsföljden utgöra samboegendom.

Begreppet "förvärvats för gemensam användning" har en självständig rättslig innebörd. Avgörande är inte i vems namn egendomen står, utan i vilket syfte den förvärvades. Praxis har konkretiserat denna princip i två riktningar. I NJA 2004 s. 542 fastslog Högsta domstolen att en fastighet, som ena sambon ägde redan före samboförhållandet, inte blev samboegendom enbart för att samborna under förhållandet uppförde en tillbyggnad avsedd för gemensam bostad – tidpunkten för det ursprungliga förvärvet var avgörande. I det senare avgörandet NJA 2022 s. 858 kom HD däremot fram till att en hyresrätt som under samboförhållandet ombildades till bostadsrätt utgjorde ett nytt förvärv av en ekonomisk tillgång och att bostadsrätten därför utgjorde samboegendom. Tillsammans illustrerar avgörandena att det är karaktären och tidpunkten av det egentliga förvärvet som styr, inte vem som formellt står som ägare eller om egendomen under samboförhållandet använts som gemensamt hem.

2.3 Huvudregeln om hälftendelning

När samboegendomen är identifierad ska den enligt 14 § sambolagen i princip delas lika mellan samborna, efter avdrag för skulder hänförliga till samboegendomen. Det är denna hälftendelning av bostad och bohag som kan uppfattas som orättvis i vissa fall – exempelvis om den ena sambon har bidragit med kontantinsatsen eller om bostaden köpts strax före separationen – och det är just mot bakgrund av denna huvudregel som samboavtalet får sin praktiska funktion.

3. Samboavtalets formkrav och upprättande

För att ett samboavtal ska vara giltigt måste vissa formkrav vara uppfyllda. Dessa följer av 9 § andra stycket sambolagen:

• Avtalet ska vara skriftligt.
• Avtalet ska vara undertecknat av båda samborna.
• Avtalet måste avse just bodelningsreglerna i sambolagen.
• Om en av samborna är underårig eller om avtalet avser egendom som omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken, ska förmyndarens respektive förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

3.1 Skriftlighetskravet

Lagstiftaren har valt en sträng formkravsregel. Ett muntligt samboavtal är ogiltigt, oavsett hur tydligt samborna har uttryckt sin vilja i samtalet och oavsett om det finns vittnen. Skriftlighetskravet motiveras av bevisfunktionen – avtalet får ofta betydelse först vid separation eller dödsfall, då minnesbilder bleknat och relationen kanske är ansträngd.

Lagtexten i 9 § andra och tredje stycket sambolagen har följande lydelse:

Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av samborna eller de blivande samborna. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om avtalet avser egendom som till någon del omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Om ett villkor i avtalet är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen.

Noterbart är att lagen inte ställer något krav på bevittning eller registrering. Det innebär att samborna själva kan upprätta avtalet utan medverkan av jurist eller annan utomstående, och att avtalet inte behöver registreras hos någon myndighet – vilket skiljer samboavtalet från äktenskapsförordet (som ska registreras hos Skatteverket enligt 7 kap. 3 § äktenskapsbalken).

3.2 Undertecknande av båda samborna

Båda samborna måste underteckna avtalet. En ensidig förklaring från den ena sambon saknar verkan, även om den andra sambon muntligen gett sitt samtycke. Elektronisk signatur accepteras i allmänhet i svensk rätt, och det finns inget som talar mot att en avancerad elektronisk underskrift skulle vara tillräcklig även här; frågan har dock inte prövats uttryckligen av Högsta domstolen, varför en traditionell underskrift på papper fortfarande är att rekommendera ur bevishänseende.

3.3 Tidpunkten för avtalet

Ett samboavtal kan ingås såväl före som under ett pågående samboförhållande. Det är vanligt att samboavtalet skrivs i samband med inflyttningen i den gemensamma bostaden, men det förekommer också att samborna ingår avtal långt senare, exempelvis när en av dem ärver egendom eller startar företag. Det finns inget krav på att avtalet måste förnyas, men det är lämpligt att se över det när väsentliga förändringar inträder i någon av sambornas ekonomi.

4. Vad kan – och kan inte – regleras genom samboavtal?

Samboavtalet har ett avgränsat tillämpningsområde. Det framgår av 9 § första stycket sambolagen att samborna får avtala om att bodelning inte ska ske eller att viss egendom inte ska ingå i bodelningen. Utanför denna ram saknar avtalet verkan enligt sambolagen – även om det kan få verkan enligt allmänna avtalsrättsliga principer.

4.1 Avtala bort bodelningsreglerna helt

Samborna kan välja att helt utesluta bodelningsreglerna i sambolagen. I ett sådant avtal förklarar parterna att ingen bodelning ska ske om samboförhållandet upphör, och att var och en behåller sin egen egendom. Detta är det längst gående – och i praktiken ofta förekommande – samboavtalet.

Konsekvensen av ett sådant heltäckande avtal är att varje sambos egendom förblir hans eller hennes vid separation. Den ekonomiskt svagare parten bär då risken att stå utan bostad eller bohag efter separationen, vilket är en aspekt som bör uppmärksammas vid rådgivningen.

4.2 Avtala bort bodelning för viss egendom

Alternativt kan samborna välja att undanta viss egendom från bodelningen. Ett typiskt exempel är att bostaden ska hållas utanför bodelningen medan bohaget fortsatt ska ingå, eller omvänt. Det är också möjligt att specificera enskilda tillgångar – exempelvis "den fastighet som förvärvats med beteckning X" – som ska undantas.

4.3 Vad kan inte regleras i ett samboavtal?

Flera frågor faller utanför samboavtalets tillämpningsområde. De viktigaste är följande.

Arv och testamente. Sambor ärver inte varandra enligt den legala arvsordningen (2 kap. ärvdabalken). För att en sambo ska ärva av den andra krävs ett testamente. Ett samboavtal kan alltså inte ge en sambo arvsrätt; det kräver ett självständigt testamente, upprättat enligt 10 kap. ärvdabalken.

Underhåll under samboförhållandet eller efter separation. Till skillnad från äktenskapsbalken innehåller sambolagen ingen regel om ömsesidigt underhåll. Ett samboavtal kan inte tvinga fram sådant underhåll, även om samborna civilrättsligt naturligtvis kan ingå separata avtal om ekonomiska bidrag.

Vårdnad om och boende för barn. Frågor om vårdnad, boende och umgänge regleras uteslutande av föräldrabalken och kan inte avtalas bort i ett samboavtal. Barnets bästa är det styrande rättesnöret enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken.

Pensionsrätter och försäkringar. Allmän pension, tjänstepension och privata pensionsförsäkringar följer sina egna regelverk och omfattas inte av sambolagens bodelning. Samboavtalet kan därför varken dra in eller undanta sådan egendom.

Övertagande av hyresrätt eller bostadsrätt enligt 22 § sambolagen. En sambos rätt enligt 22 § sambolagen att överta den andra sambons hyresrätt eller bostadsrätt – när bostaden inte utgör samboegendom men har använts gemensamt – kan inte avtalas bort i förväg. Regeln gäller såväl vid separation som vid dödsfall och utgör en viktig skyddsregel som ofta missförstås.

4.4 "Enskild egendom" och terminologin i samboavtalet

En vanlig fråga är om samborna i sitt avtal kan beteckna viss egendom som "enskild egendom". Begreppet enskild egendom förekommer faktiskt i sambolagen – närmare bestämt i 4 §, som undantar egendom som en sambo fått i gåva, genom testamente eller genom arv med villkor om att egendomen ska vara mottagarens enskilda. Denna typ av enskild egendom omfattas inte av samboegendomen.

Det samborna däremot inte kan göra genom samboavtal är att med hänvisning till äktenskapsbalkens terminologi (7 kap. 2 § ÄktB) "göra egendom enskild". I ett samboavtal bör man i stället använda formuleringar som att "egendomen ska inte utgöra samboegendom" eller att "egendomen ska undantas från bodelning enligt sambolagen". Den praktiska effekten blir likartad, men terminologiskt blir avtalet juridiskt korrekt och utan risk för missförstånd om vilken typ av rättsverkan som avses.

5. Rättsföljderna av ett giltigt samboavtal

5.1 Bindande verkan vid bodelning

Ett giltigt samboavtal binder samborna vid den bodelning som kan bli aktuell när samboförhållandet upphör. Bodelningsförrättaren, eller i förekommande fall domstolen, ska lägga avtalet till grund för bodelningen och endast ingripa om avtalet är ogiltigt eller oskäligt (se avsnitt 6). Avtalet får alltså direkt civilrättslig verkan utan att någon särskild registrering krävs.

5.2 Verkan vid dödsfall

När ett samboförhållande upphör genom att en sambo avlider är det endast den efterlevande sambon som kan begära bodelning. Begäran ska enligt 8 § andra stycket sambolagen framställas senast när bouppteckningen förrättas. Om det finns ett samboavtal som utesluter bodelning eller undantar viss egendom, gäller avtalet även i detta läge. Den efterlevande sambon står då utan rätt till hälftendelning, och måste förlita sig på testamente eller andra rättsliga grunder för att få del av den avlidnes egendom. Den s.k. lilla basbeloppsregeln i 18 § andra stycket sambolagen, som ger efterlevande sambo rätt till två prisbasbelopp av samboegendomen, förutsätter att samboegendom finns kvar att fördela. Ett heltäckande samboavtal kan därför i praktiken få till följd att även denna skyddsregel inte aktualiseras, även om jämkning enligt 9 § tredje stycket eller övertaganderätten enligt 22 § kan få betydelse i särskilda fall.

Det är i dödsfallssituationer som samboavtalets rättsföljder kan vara mest ingripande. En efterlevande sambo som saknar både bodelningsrätt (på grund av avtalet) och testamente kan hamna i en mycket utsatt ekonomisk situation, särskilt om den gemensamma bostaden ägdes av den avlidne.

5.3 Avtalets innebörd och tolkning

För att ett avtal mellan sambor ska få genomslag vid bodelningen krävs inte bara att formkraven är uppfyllda – avtalet måste också vara så formulerat att dess avsedda rättsverkan tydligt framgår. I NJA 2003 s. 650 prövade Högsta domstolen frågan om ett skriftligt avtal mellan sambor om fördelningen av andelar i en gemensam bostadsrätt kunde tilläggas innebörden att sambolagens bodelningsregler avtalats bort. HD fann att avtalet, som inte uttryckligen hänvisade till sambolagen och som ingåtts utan att parterna ens kände till lagen, inte kunde ges den innebörden. Avgörandet illustrerar vikten av att ett samboavtal är formulerat så att avsikten att utesluta eller modifiera bodelningen framgår klart; en allmän överenskommelse om ägarandelar räcker inte.

5.4 Partiell ogiltighet och avtalets struktur

Om en del av samboavtalet är ogiltig eller oskälig (se avsnitt 6) behöver detta inte innebära att hela avtalet faller. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer tillämpas en proportionalitetsbedömning där den ogiltiga delen kan saneras eller jämkas samtidigt som de övriga delarna består. Detta framgår också implicit av 9 § tredje stycket sambolagen, som talar om att ett villkor "får jämkas eller lämnas utan avseende" – vilket ger utrymme för partiella ingrepp.

6. Ogiltighet och jämkning

6.1 Ogiltighet på grund av brist i formkraven

Om formkraven i 9 § andra stycket sambolagen inte är uppfyllda är avtalet ogiltigt. Ett muntligt samboavtal, ett avtal som bara är undertecknat av den ena sambon, eller ett avtal som inte tydligt avser bodelning enligt sambolagen, saknar verkan. I sådana fall tillämpas sambolagens bodelningsregler som om något avtal inte alls hade ingåtts.

6.2 Ogiltighet enligt avtalslagen

Samboavtalet är, utöver de särskilda formkraven, underkastat allmän avtalsrätt. Det innebär att ogiltighetsgrunderna i 3 kap. avtalslagen (1915:218) är tillämpliga. Ett avtal som framtvingats genom hot eller grovt tvång (28 §), ingåtts genom svek (30 §) eller är oskäligt enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen kan förklaras ogiltigt eller jämkas. I praktiken är 36 § avtalslagen mindre betydelsefull i detta sammanhang, eftersom sambolagen har en egen specialreglerad jämkningsregel (se nedan).

6.3 Jämkning enligt 9 § tredje stycket sambolagen

Sambolagen innehåller en särskild jämkningsregel som ger bodelningsförrättaren eller domstolen möjlighet att jämka eller helt lämna ett villkor i samboavtalet utan avseende om det är oskäligt. Regeln finns i 9 § tredje stycket. Bestämmelsen pekar ut fyra led som ska vägas in i oskälighetsbedömningen:

• Avtalets innehåll.
• Omständigheterna vid avtalets tillkomst.
• Senare inträffade förhållanden.
• Omständigheterna i övrigt.

Bestämmelsen har sina motsvarigheter i 12 kap. 3 § äktenskapsbalken (jämkning av äktenskapsförord) och i 36 § avtalslagen (generalklausulen), och rättspraxis kring dessa regler är relevant även vid tolkningen av 9 § sambolagen. Högsta domstolen har i NJA 1993 s. 583 – som rörde jämkning av äktenskapsförord enligt äldre rätt – framhållit att jämkning bör ske med försiktighet och att avtalsfriheten har ett eget värde som måste respekteras. Motsvarande synsätt har i doktrinen ansetts gälla även samboavtalet.

6.4 Typfall där jämkning kan komma i fråga

I litteraturen och i underrättspraxis har vissa återkommande situationer pekats ut där jämkning av ett samboavtal kan aktualiseras. Exempel på sådana situationer är:

• När den ena sambon vid avtalets ingående var i en uppenbart underlägsen förhandlingsposition – exempelvis på grund av språksvårigheter, ung ålder eller psykisk ohälsa – och den andra sambon utnyttjat detta.
• När samboförhållandet varat mycket länge och ekonomiska förhållanden förändrats radikalt på ett sätt som inte kunnat förutses vid avtalstidpunkten.
• När avtalet leder till ett resultat som i det enskilda fallet framstår som stötande, t.ex. att en sambo efter tjugo års gemensamt liv lämnar förhållandet utan bostad, tillgångar eller pensionsskydd.

Det ska emellertid understrykas att jämkning är en undantagsregel. Huvudregeln är att samboavtalet gäller enligt sitt innehåll, och tröskeln för jämkning har i praxis satts högt.

7. Gränsdragning mot angränsande rättsinstitut

7.1 Äktenskapsförord

Äktenskapsförordet är samboavtalets motsvarighet för gifta par och regleras i 7 kap. 3 § äktenskapsbalken. Det finns flera viktiga skillnader. Äktenskapsförordet avser att göra egendom enskild, medan samboavtalet avser att undanta egendom från bodelning. Äktenskapsförordet måste registreras hos Skatteverket, medan samboavtalet inte behöver registreras någonstans. Vidare omfattar bodelningen i äktenskapet som huvudregel all giftorättsgods (7 kap. 1 § ÄktB), medan sambolagens bodelning är begränsad till gemensam bostad och bohag.

Vid en övergång från samboförhållande till äktenskap upphör samboavtalets verkan, och om samborna vill uppnå motsvarande effekt som gifta behöver ett nytt äktenskapsförord upprättas och registreras. Detta förbises ofta i praktiken.

7.2 Testamente

Testamente och samboavtal är komplementära instrument. Samboavtalet reglerar bodelningen vid separation eller dödsfall, medan testamentet reglerar arvet efter en avliden. Eftersom sambor inte ärver varandra enligt den legala arvsordningen är ett testamente i praktiken en förutsättning för att efterlevande sambo ska få del av den avlidnes egendom. I många fall rekommenderas att samboavtal och testamente upprättas i samma rättsliga paket, så att parterna har en sammanhängande planering både för livet och för dödsfallet.

7.3 Skuldebrev och samäganderättsavtal

När den ena sambon bidrar med medel till den andras egendom – exempelvis kontantinsats till en bostad som bara den andra formellt äger – bör ett skuldebrev upprättas vid sidan av samboavtalet. Samboavtalet reglerar nämligen bara om egendomen ska ingå i bodelningen, inte vilka interna fordringsförhållanden som råder mellan samborna. Utan skuldebrev riskerar den sambo som bidragit med medel att inte få tillbaka sitt kapital vid separationen, oavsett vad samboavtalet stadgar.

Vikten av dokumentation underströks av Högsta domstolen i NJA 2019 s. 23 ("Den betalande sambon"). En sambo hade under flera år betalat fakturor för arbeten och installationer på den andra sambons fastighet, som inte utgjorde samboegendom. Vid separationen krävde han ersättning, dels med påstående om penninglån, dels alternativt på grund av obehörig vinst. HD avslog båda grunderna: den betalande sambon kunde inte bevisa att betalningarna utgjorde lån, och ersättning på grund av obehörig vinst kom inte i fråga. Avgörandet visar att den sambo som ekonomiskt bidrar till den andras egendom utan dokumentation om försträckning eller delägarskap riskerar att stå utan ersättning vid separationen – även om det förefaller orättvist i efterhand.

Vid gemensamt ägande av en bostad är det dessutom lämpligt att upprätta ett samäganderättsavtal som närmare reglerar nyttjande, försäljning och förvaltning av egendomen. Samäganderättslagen (1904:48 s. 1) gäller mellan delägare, men dess regler är till stor del dispositiva och förutsätter ofta kompletterande avtal för att fungera väl i praktiken. Samboavtalet i sig berör inte dessa frågor.

7.4 Förhållandet till 22 § sambolagen

Bestämmelsen i 22 § sambolagen ger under vissa förutsättningar en sambo rätt att överta den gemensamma bostaden när bostaden innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och inte utgör samboegendom. Regeln gäller alltså bara hyres- och bostadsrätter – fastigheter, exempelvis villor, faller utanför 22 §. Övertaganderätten förutsätter att den övertagande sambon bäst behöver bostaden och att övertagandet även i övrigt kan anses skäligt; om samborna inte har eller har haft gemensamma barn krävs synnerliga skäl. Anspråk ska framställas senast ett år efter att samboförhållandet upphörde, eller inom tre månader om den övertagande sambon redan flyttat. Ettårsfristen gäller dock inte om den sambo som innehar bostaden avlider och den efterlevande sambon bor kvar i bostaden – ett viktigt undantag som tryggar den efterlevande sambons besittning till hemmet.

Övertaganderätten är tvingande och kan därför inte avtalas bort i ett samboavtal. Den som övertar bostaden ska enligt 22 § tredje stycket ersätta den andra sambon – eller dödsboet, om förhållandet upphört genom dödsfall – för bostadens värde. Ersättningen får ske genom att bostadens värde avräknas vid bodelningen om den lämnande sambon kan tillgodoses på det sättet; i annat fall ska skillnaden betalas med pengar. Det är alltså inte fråga om någon arvsrätt eller avräkning på arvslott – sambor har ingen legal arvsrätt – utan om en värdeersättning som tryggar den lämnande sambon ekonomiskt. Trots sin begränsade räckvidd är 22 § en viktig säkerhetsventil som ofta förbises i sambolagens systematik.

8. Sammanfattning och avslutande reflektioner

Samboavtalet är ett centralt men ofta missförstått rättsligt verktyg. Dess funktion är begränsad till att justera sambolagens bodelningsregler, men inom denna ram ger det samborna betydande frihet att anpassa regleringen efter sina egna förhållanden. Formkraven är enkla – skriftlighet och ömsesidigt undertecknande – och något registreringskrav finns inte. Avtalet kan ingås före eller under samboförhållandet och kan revideras när som helst genom ett nytt avtal.

De praktiska huvudpunkterna att minnas är följande. För det första reglerar samboavtalet endast bodelningsfrågan – inte arv, inte underhåll och inte vårdnad. För det andra förutsätter ett giltigt avtal skriftlighet och underskrift av båda sambor, men inte bevittning eller registrering. För det tredje är ett samboavtal, liksom alla avtal, underkastat jämkning enligt en särskild skälighetsregel i 9 § tredje stycket sambolagen, som dock tillämpas restriktivt. För det fjärde är samboavtalet i många fall otillräckligt i sig – en fullständig rättslig planering för samborna omfattar också testamente, skuldebrev vid ojämna kapitaltillskott och eventuellt samäganderättsavtal.

Avslutningsvis kan konstateras att samboskapet trots sin utbredning fortfarande är ett rättsligt sårbart förhållande, särskilt i jämförelse med äktenskapet. Sambolagen ger ett begränsat skydd och sambor som vill ha ordning på sina ekonomiska förhållanden behöver i regel komplettera lagen med egna avtal. Det är en uppgift där juridisk rådgivning i praktiken är både värdefull och nödvändig – inte för att samboavtalet är svårt att formulera, utan för att helheten av samboskapets rättsliga konsekvenser är betydligt mer komplex än många par inser vid inflyttningen.

9. Källförteckning

Författningar

• Sambolagen (2003:376), särskilt 1–9 §§, 14 §, 15 §, 18 § och 22 §.
• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 7 kap. 1–3 §§ och 12 kap. 3 §.
• Ärvdabalken (1958:637), särskilt 2 kap. och 10 kap.
• Föräldrabalken (1949:381), särskilt 6 kap. 2 a §.
• Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, särskilt 28 §, 30 § och 36 §.
• Samäganderättslagen (1904:48 s. 1).

Förarbeten

• Prop. 2002/03:80 Ny sambolag.
• Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m. (av betydelse för jämförelsen mellan samboavtal och äktenskapsförord samt för förståelsen av rekvisitet förvärv för gemensam användning).
• SOU 1999:104 Nya samboregler.

Rättsfall

• NJA 1993 s. 583 (jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap. 3 § ÄktB – ett centralt HD-avgörande om jämkning av äktenskapsförord och vägledande även vid jämkning av samboavtal).
• NJA 2003 s. 650 (innebörden av ett skriftligt avtal mellan sambor om andelar i gemensam bostad och om sådant avtal kan tilläggas innebörden att sambolagens bodelningsregler avtalats bort).
• NJA 2004 s. 542 (en fastighet som ägdes av ena sambon före samboförhållandet blev inte samboegendom genom att en tillbyggnad avsedd för gemensamt boende uppfördes under samboförhållandet – ett begränsande prejudikat avseende rekvisitet förvärv för gemensam användning).
• NJA 2019 s. 23 (en sambo som bekostat arbeten på den andra sambons fastighet som inte var samboegendom fick inte ersättning, varken som penninglån eller på grund av obehörig vinst – understryker vikten av skuldebrev vid ekonomiska bidrag mellan sambor).
• NJA 2022 s. 858 (en hyresrätt som under samboförhållandet ombildades till bostadsrätt utgjorde ett förvärv för gemensam användning och blev samboegendom).

Litteratur

• Lind, G., Sambolagen m.m. – En kommentar, JUNO digital uppdatering, Norstedts Juridik.
• Agell, A. & Brattström, M., Äktenskap, samboende, partnerskap, senaste uppl., Iustus förlag.
• Tottie, L. & Teleman, Ö., Äktenskapsbalken – En kommentar, senaste uppl., Norstedts Juridik.
• Ryrstedt, E., Bodelning och bostad, senaste uppl., Juristförlaget.
• Grauers, F., Ekonomisk familjerätt, senaste uppl., Karnov Group.
• Brattström, M., "Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt – hur påverkar den en bodelning mellan makar och sambor?", JT 2009–10 s. 32 ff.