Kvarsittningsrätt till bostad: regler och praxis

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

När en relation tar slut uppstår nästan undantagslöst en period av övergång där makarna eller samborna fortfarande bor under samma tak, eller där den ena parten just har flyttat ut. Bodelningen kan dröja – ibland flera månader, ibland flera år – och under denna tid måste en grundläggande fråga lösas: vem har rätt att nyttja den gemensamma bostaden? Frågan är såväl praktisk som juridiskt komplex, eftersom den berör både äganderätt, behov, ekonomi och i förekommande fall barns boende.

Lagstiftaren har valt att lösa denna spänning genom institutet kvarsittningsrätt till bostad. Bestämmelsen finns i 14 kap. 7 § ÄktB för makar och i 28 § sambolagen för sambor. Reglerna är konstruerade som ett provisorium: de ska skapa ordning under den tid då äktenskaps- eller samboförhållandet håller på att avvecklas, men innan den slutliga lottläggningen genom bodelning är klar.

Syftet med denna artikel är att pedagogiskt förklara reglerna avseende kvarsittningsrätt till bostad. Framställningen behandlar både materiella förutsättningar och processuella frågor, samt den i praktiken centrala följdfrågan om nyttjanderättsersättning under kvarsittningstiden.

1.2 Disposition

Promemorian inleds med en översikt av institutets karaktär och förhållande till bodelnings- och övertagandereglerna (avsnitt 2). Därefter behandlas de materiella förutsättningarna – framförallt vad som utgör gemensam bostad och vem som "bäst behöver" den (avsnitt 3). I avsnitt 4 redogörs för rättsföljden, det vill säga vad ett beslut om kvarsittningsrätt innebär. Avsnitt 5 behandlar processuella frågor, däribland interimistiska beslut och verkställighet. Avsnitt 6 ägnas åt nyttjanderättsersättning. Promemorian avslutas med en gränsdragning mot angränsande rättsinstitut och en sammanfattning (avsnitten 7 och 8).

2. Kvarsittningsrätt – institutets karaktär och systematik

2.1 Grundregeln för makar

Bestämmelsen om kvarsittningsrätt för makar finns i 14 kap. 7 § ÄktB. Enligt paragrafen får domstolen i ett mål om äktenskapsskillnad, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av makarna bestämma vem av makarna som ska ha rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad – dock längst för tiden till dess att bodelning har skett. Beslutet är alltså av provisorisk natur och reglerar nyttjandet under en avgränsad period, inte den slutliga lottläggningen. Lagtexten anger uttryckligen att domstolen "får" – och inte ska – fatta beslut i frågan, vilket markerar att domstolen gör en skälighetsbedömning utifrån parternas yrkanden.

Bedömningen av vem som ska tillerkännas kvarsittningsrätten görs utifrån vem av makarna som bäst behöver bostaden. Denna behovsprövning är fristående från äganderättsfrågan: kvarsittningsrätt kan tillerkännas även den make som inte är ensam ägare till bostaden eller som inte alls äger den. I NJA 1968 s. 197 fick hustrun kvarsittningsrätt trots att mannen var lagfaren ägare till villafastigheten, vilket illustrerar att behovet – inte ägandet – är det avgörande kriteriet.

2.2 Grundregeln för sambor

För sambor finns motsvarande bestämmelse i 28 § sambolagen. Enligt paragrafen ska domstolen, på ansökan av en sambo, i fråga om en bostad som enligt 8 § sambolagen ska ingå i bodelning bestämma vem av samborna som ska ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har gjorts. Bestämmelsen är utformad med 14 kap. 7 § ÄktB som förebild, vilket framgår av förarbetena, och den materiella prövningen är i grunden densamma: domstolen bedömer vem av samborna som bäst behöver bostaden.

En viktig systematisk skillnad inom sambolagen är att 28 § avser rätt att bo kvar i en bostad som ska ingå i bodelningen, medan 31 § avser rätt att bo kvar under ett mål om övertagande enligt 22 § sambolagen – det vill säga en hyresrätt eller bostadsrätt som inte utgör samboegendom. I 31 § andra stycket finns en uttrycklig regel om att domstolen, när den sambo som inte har hyres- eller bostadsrätten får bo kvar, på yrkande också ska bestämma vad sambon ska betala till den andra sambon för nyttjandet av bostaden. Någon motsvarande uttrycklig ersättningsregel finns inte i 28 § sambolagen, och inte heller någon motsvarande regel finns i äktenskapsbalken för makar. För det vanliga fallet av kvarsittning vid bodelning – mellan både makar och sambor – styrs nyttjanderättsfrågan därmed ytterst av Högsta domstolens praxis (se närmare avsnitt 6).

2.3 Förhållandet till bodelning och övertagande

Kvarsittningsrätt får inte sammanblandas med övertagande av bostad enligt 11 kap. 8 § ÄktB respektive 16 och 22 §§ sambolagen. Övertagandereglerna avser den slutliga lottläggningen i bodelningen, medan kvarsittningsrätten är ett provisorium under handläggningstiden. Det är fullt möjligt – och i praktiken ofta förekommande – att den make eller sambo som tillerkänts kvarsittningsrätt sedan inte tillskiftas bostaden i bodelningen, eller tvärtom.

Det bör vidare noteras att kvarsittningsrätten är begränsad till just den gemensamma bostaden. Om parterna före separationen redan bott isär, eller om den aktuella bostaden inte uppfyller kraven för att utgöra gemensam bostad i lagens mening, finns inget utrymme för en kvarsittningsrätt. Detta illustreras av RH 2009:44, där hovrätten fann att en fast egendom där makarna bott och bedrivit jordbruk inte utgjorde deras gemensamma bostad i 14 kap. 7 § ÄktB:s mening, varför ingen av makarna kunde tillerkännas kvarsittningsrätt.

3. Materiella förutsättningar

För att ett yrkande om kvarsittningsrätt ska kunna bifallas måste tre grundläggande förutsättningar vara uppfyllda:

• Det måste föreligga en pågående process om äktenskapsskillnad, eller – för sambor – ett upphört (eller enligt 2 § sambolagen anses upphört) samboförhållande.
• Bostaden måste utgöra makarnas eller sambornas gemensamma bostad – för sambor med kravet att den ska ingå i bodelningen enligt 8 § sambolagen.
• Den make eller sambo som yrkar kvarsittningsrätt måste i typfallet ha det större behovet av bostaden.

3.1 Pågående äktenskapsskillnad eller upphört samboförhållande

För makar krävs att det finns ett pågående mål om äktenskapsskillnad. Frågan om kvarsittningsrätt är alltså accessorisk till skilsmässomålet och kan i grunden inte prövas fristående mellan gifta makar. Av 18 kap. 2 § ÄktB följer dock att domstolen, om handläggningen av äktenskapsskillnadsmålet avslutats utan att kvarsittningsfrågan avgjorts, på ansökan får meddela ett sådant förordnande även efter målets avslutande.

För sambor finns ingen "talan om upplösning av samboförhållandet" på det sätt som äktenskapsskillnad utgör. Ett samboförhållande upphör enligt 2 § sambolagen om samborna eller någon av dem ingår äktenskap, om samborna flyttar isär eller om någon av samborna avlider. Samboförhållandet ska därutöver anses upphöra om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare enligt 26 §, om rätt att få bo kvar i bostaden enligt 28 § eller om en sambo väcker talan om övertagande av bostad enligt 22 §. För att ett yrkande om kvarsittningsrätt ska kunna prövas räcker det alltså att samboförhållandet har upphört eller, genom någon av de nämnda åtgärderna, ska anses ha upphört.

3.2 Begreppet gemensam bostad – och samboegendom

Vad som utgör makars gemensamma bostad framgår av 7 kap. 4 § ÄktB. Begreppet omfattar fast egendom som makarna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt om det finns en byggnad inom egendomen som är avsedd som makarnas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål, samt motsvarande för byggnad med nyttjanderätt, hyresrätt eller bostadsrätt. Avgörande är att bostaden är avsedd som gemensamt hem och innehas huvudsakligen för detta ändamål – en fastighet som primärt används för näringsverksamhet faller därför normalt utanför, vilket bekräftades i RH 2009:44.

För sambor måste två begrepp hållas isär. Sambors gemensamma bostad definieras i 5 § sambolagen på ett sätt som motsvarar 7 kap. 4 § ÄktB. Samboegendom är däremot den snävare kategorin som regleras i 3 § sambolagen och förutsätter att den gemensamma bostaden förvärvats för gemensam användning. Skillnaden får betydelse för kvarsittningsrätten eftersom 28 § sambolagen uttryckligen avser en bostad som enligt 8 § sambolagen ska ingå i bodelning – med andra ord en bostad som utgör samboegendom. Om bostaden är en hyresrätt eller bostadsrätt som inte utgör samboegendom kan den i stället bli föremål för övertagande enligt 22 § sambolagen. I ett sådant övertagandemål får domstolen enligt 31 § sambolagen, för tiden till dess att övertagandefrågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, bestämma vem av samborna som ska bo kvar i bostaden.

Den grundläggande lagtexten i 14 kap. 7 § första stycket 1 ÄktB lyder:

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av makarna bestämma vem av makarna som ska ha rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att bodelning har skett.

Av citatet framgår att kvarsittningsrätten är knuten till just begreppet "makarnas gemensamma bostad" och att den bortre tidsgränsen är den dag bodelning har skett.

3.3 Behovsprövningen – vem behöver bostaden mest?

Bedömningen av vem som "bäst behöver" bostaden är en samlad skälighetsprövning där flera faktorer vägs samman. Faktorer som domstolen typiskt sett tar hänsyn till är:

• Vårdnaden om gemensamma barn och var barnen i praktiken bor.
• Möjligheten för respektive part att på rimlig tid skaffa annan bostad.
• Pendlingsavstånd till arbete, skola och andra centrala verksamheter.
• Hälsotillstånd, ålder och eventuella särskilda anpassningar i bostaden.
• Anknytning till bostaden, exempelvis genom egna investeringar eller lång tids boende.

4. Rättsföljden av ett beslut om kvarsittningsrätt

4.1 Den kvarboendes rätt och den utflyttades skyldighet

Ett beslut om kvarsittningsrätt ger den utpekade maken eller sambon en exklusiv rätt att nyttja bostaden under den tid beslutet gäller. Den andra parten är skyldig att flytta ut och får inte utan medgivande återvända till bostaden. För makar följer utflyttningsplikten uttryckligen av 14 kap. 8 § andra stycket ÄktB. För sambor finns motsvarande utflyttningsplikt – vid kvarsittning enligt 28 § sambolagen i 29 § andra stycket sambolagen och vid kvarboenderätt i mål om övertagande enligt 22 § sambolagen i 31 § tredje stycket sambolagen.

4.2 Beslutets tidsmässiga räckvidd

Beslutet gäller längst fram till dess att bodelning har skett. När bodelningen är förrättad upphör kvarsittningsrätten – därefter styrs nyttjandet av lottläggningen. Om bodelningen drar ut på tiden består dock kvarsittningsrätten oförändrat, vilket kan leda till att den i praktiken får verkan under en avsevärd period. Just denna omständighet ligger bakom rättsutvecklingen kring nyttjanderättsersättning, som behandlas i avsnitt 6.

Vid kvarboende enligt 31 § sambolagen gäller beslutet i stället längst till dess att övertagandefrågan enligt 22 § sambolagen har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft. Tidsräckvidden är där alltså inte knuten till bodelningen utan till det slutliga avgörandet av övertagandemålet.

4.3 Ändring av beslut

Ett beslut om kvarsittningsrätt är inte slutligt på samma sätt som en bodelningsdom. Om förhållandena förändras väsentligt – exempelvis om barnens boende ändras eller om den kvarboende skaffar nytt boende – får domstolen ompröva beslutet. Av 14 kap. 7 § tredje stycket ÄktB framgår uttryckligen att beslutet när som helst får ändras av domstolen. Vid äktenskapsskillnadsmålets slutliga avgörande ska domstolen vidare enligt 14 kap. 13 § ÄktB ompröva tidigare interimistiska beslut.

Motsvarande gäller på sambosidan. Av 28 § sambolagen framgår att ett förordnande om rätt att bo kvar i bostaden får ändras av domstolen på ansökan av någon av samborna. Vid kvarboende enligt 31 § sambolagen anges på samma sätt att beslutet när som helst får ändras av domstolen och att det dessutom ska omprövas när målet avgörs.

5. Processuella frågor

5.1 Yrkande och prövning

För makar prövas frågan om kvarsittningsrätt i mål om äktenskapsskillnad enligt 14 kap. ÄktB. Av 14 kap. 5 § ÄktB framgår att domstolen i mål om äktenskapsskillnad får pröva bland annat frågor om underhållsbidrag, vårdnad, boende och umgänge med barn samt rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad – och i 14 kap. 7 § femte stycket ÄktB anges uttryckligen att domstolen i mål om äktenskapsskillnad också får förordna om vad som ska gälla i fråga om vårdnad, boende, umgänge och bidrag till barns underhåll för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. För sambor väcks frågan i stället genom ansökan enligt 28 § sambolagen vid den tingsrätt som enligt 30 § sambolagen är behörig att pröva tvister om bodelning mellan samborna.

För makar kan yrkandet framställas i ansökan om äktenskapsskillnad eller senare under handläggningen. Innan rätten meddelar ett beslut enligt 14 kap. 7 § ÄktB ska enligt 14 kap. 9 § motparten få tillfälle att yttra sig över yrkandet. I brådskande fall kan dock beslutet meddelas interimistiskt.

5.2 Interimistiska beslut

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt utan att slutligt ha prövat saken. Detta är ofta nödvändigt eftersom situationen i hemmet kan vara akut. Av 14 kap. 7 § tredje stycket ÄktB framgår att ett sådant beslut får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft, samtidigt som det när som helst får ändras av domstolen.

5.3 Verkställighet

Om den utflyttningsskyldige inte frivilligt lämnar bostaden får beslutet verkställas via Kronofogdemyndigheten. Verkställigheten kan ske omedelbart efter att beslutet meddelats. Det innebär i praktiken att den part som vägrar lämna bostaden riskerar att avhysas med biträde av kronofogden.

6. Nyttjanderättsersättning under kvarsittningstiden

6.1 Två sambosituationer som måste skiljas åt

För sambor måste två situationer hållas åtskilda. Vid kvarsittning enligt 28 § sambolagen – det vill säga rätt att bo kvar i en bostad som ska ingå i bodelningen – finns ingen uttrycklig lagregel om nyttjanderättsersättning. Ersättningsfrågan får därför bedömas med ledning av allmänna principer och praxis, särskilt NJA 2006 s. 206. Däremot innehåller 31 § sambolagen en uttrycklig ersättningsregel i mål om övertagande enligt 22 § sambolagen, när den sambo som får bo kvar inte har hyres- eller bostadsrätten. I dessa fall ska domstolen, på yrkande, bestämma vad sambon ska betala till den andra sambon för nyttjandet av bostaden.

6.2 Den oreglerade ordningen för makar

För makar saknas en motsvarande lagregel om nyttjanderättsersättning. Frågan har därför fått sin lösning genom Högsta domstolens praxis. Tre rättsfall bildar stommen i rättsläget: NJA 1968 s. 197, NJA 1983 s. 255 och NJA 2006 s. 206.

I NJA 1968 s. 197 slog Högsta domstolen fast att den make som äger bostaden i allmänhet inte har rätt till ersättning enbart därför att den andra maken har tillerkänts kvarsittningsrätt – beslutet är som utgångspunkt vederlagsfritt. Ersättning kan dock komma i fråga om kvarsittningsrätten består under en ovanligt lång tid. I målet ansågs en kvarsittning om elva månader inte uppnå denna nivå, varför ersättning inte utdömdes för den tiden. I NJA 1983 s. 255 ledde inte heller sju månaders kvarsittning till ersättningsskyldighet. Avgörandena har i doktrinen ofta sammanfattats som en "ettårsregel", men en sådan fast regel följer inte direkt av avgörandena – det rör sig snarare om en riktpunkt vid bedömningen av vad som utgör "ovanligt lång tid".

6.3 NJA 2006 s. 206 – en moderniserad syn

I NJA 2006 s. 206 ifrågasatte Högsta domstolen den traditionella ordningen. Målet rörde en bostadsrätt som ägdes med samäganderätt och där den ena sambon hade tillerkänts kvarsittningsrätt. Högsta domstolen anförde att skäl kan tala för att den betalningsfria perioden bör begränsas till ett par månader, eller att skyldigheten att utge ersättning rentav bör inträda redan från separationen. Domstolen tog dock inte slutlig ställning till frågan, eftersom yrkandet i målet avsåg ersättning från en senare tidpunkt än separationen.

Rättsläget efter 2006 års fall är därmed inte fullt klarlagt. Det står klart att en utdragen kvarsittningstid kan grunda ersättningsskyldighet, men det är osäkert exakt hur kort tid som krävs. I avsaknad av ytterligare vägledande HD-praxis bör rättsläget beskrivas som osäkert. NJA 2006 s. 206 ger stöd för att den äldre ettårslinjen kan ifrågasättas, men HD tog inte slutlig ställning till om ersättning ska utgå redan efter ett par månader eller från separationen. I praktiken bör därför parter som befinner sig i en utdragen bodelningsprocess räkna med att nyttjanderättsersättning kan utkrävas, särskilt om kvarsittningsrätten består under flera månader och bodelningen drar ut på tiden utan rimlig förklaring.

6.4 Beräkning av ersättningens storlek

Beräkningen av ersättningens storlek ska enligt NJA 2006 s. 206 göras med beaktande av hyresnivån för likvärdiga lägenheter på orten i förhållande till de faktiska kostnader som den kvarboende har haft för boendet. Det är därför mer rättvisande att tala om hyresvärde eller bruksvärde med avräkning för relevanta boendekostnader än om en ren marknadshyra med avdrag för samtliga driftskostnader. Vid beräkningen bör hänsyn tas till de relevanta boendekostnader som den kvarboende ensam har burit – exempelvis månadsavgift till bostadsrättsförening, fastighetsskatt och räntor på gemensamma lån som den kvarboende ensam betalat. Personliga förbrukningskostnader, såsom hushållsel som ändå skulle ha förekommit oavsett kvarboendet, beaktas däremot i regel inte i samma utsträckning. Vid samägande relateras ersättningen vidare till den ersättningsberättigades ägarandel av bostaden.

6.5 Hantering i bodelningen

En särskild fråga är hur ett anspråk på nyttjanderättsersättning ska hanteras i bodelningen. Anspråket kan behöva behandlas som en fordran eller tillgång hos den ersättningsberättigade maken och som en skuld eller avräkningspost hos den ersättningsskyldiga maken. Bedömningen påverkas av när anspråket uppkommer, vilken egendom nyttjandet avser och hur bodelningsförrättaren hanterar redovisningsplikten enligt 9 kap. 3 § ÄktB. Frågan bör därför beskrivas som praktiskt viktig, men inte helt schablonartad – den närmare hanteringen är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och kräver i regel särskild bedömning av bodelningsförrättare eller domstol.

7. Gränsdragning mot angränsande rättsinstitut

7.1 Övertagande av bostad enligt 11 kap. 8 § ÄktB

Övertaganderätten enligt 11 kap. 8 § ÄktB är något helt annat än kvarsittningsrätt. Den avser den slutliga lottläggningen i bodelningen och innebär att den make som bäst behöver bostaden får överta den, även om den i normalfallet skulle ha tillfallit den andra maken. För sambor finns motsvarande regler i 16 § (bostad som utgör samboegendom) och 22 § sambolagen (hyresrätt eller bostadsrätt som inte utgör samboegendom). Övertagandet är slutligt och kräver ekonomisk kompensation till motparten genom avräkning eller utbetalning, medan kvarsittningsrätten endast reglerar nyttjandet under en begränsad period. Den ena rättsföljden utesluter inte den andra: en make kan tillerkännas kvarsittningsrätt under handläggningen och därefter, vid bodelningen, antingen tillskiftas bostaden via övertagande eller tvingas lämna den definitivt.

7.2 Underhållsbidrag

Kvarsittningsrätt får inte heller förväxlas med underhållsbidrag enligt 6 kap. ÄktB. Underhållsbidraget är en periodisk betalning som syftar till försörjning, medan kvarsittningsrätten reglerar bostadsanvändningen. De två instituten kan dock samverka i praktiken: en make som beviljas kvarsittningsrätt utan att betala marknadsmässigt för nyttjandet åtnjuter en betydande ekonomisk förmån, vilket kan påverka behovsbedömningen vid eventuellt yrkande om underhållsbidrag.

7.3 Besittningsskydd enligt hyreslagen

Slutligen bör noteras att kvarsittningsrätt inte ska blandas samman med det hyresrättsliga besittningsskyddet. Om bostaden är en hyresrätt och endast den ena maken eller sambon står på kontraktet, kan frågor om överlåtelse och besittningsskydd uppkomma vid sidan av kvarsittningsregleringen. Reglerna i 12 kap. jordabalken gäller då parallellt och kan i vissa fall begränsa det praktiska genomslaget av ett kvarsittningsbeslut, exempelvis om hyresvärden inte godtar en överlåtelse av kontraktet i bodelningen.

8. Sammanfattning

Kvarsittningsrätt till bostad är ett provisoriskt institut som syftar till att lösa frågan om vem av makarna eller samborna som ska få bo kvar i den gemensamma bostaden under den period som löper mellan separation och slutförd bodelning. Reglerna återfinns i 14 kap. 7 § ÄktB respektive 28 § sambolagen och bygger på en samlad behovsprövning där barnens boende, möjligheten att skaffa annan bostad, hälsa, ålder och anknytning till bostaden är centrala faktorer.

De praktiskt viktigaste huvudpunkterna är följande. För det första är kvarsittningsrätten oberoende av äganderätt – den behovsstarkare maken kan tillerkännas rätten även om den andra maken är ensam ägare. För det andra är beslutet provisoriskt och består endast till dess bodelning skett. För det tredje kan ett beslut meddelas interimistiskt och verkställas omedelbart. För det fjärde uppkommer en separat fråga om nyttjanderättsersättning. För makar styrs denna fråga i sin helhet av Högsta domstolens praxis – med NJA 1968 s. 197, NJA 1983 s. 255 och NJA 2006 s. 206 som de centrala avgörandena. För sambor finns ingen uttrycklig ersättningsregel vid kvarsittning enligt 28 § sambolagen; ersättningsfrågan får då bedömas med ledning av samma praxis. Däremot innehåller 31 § sambolagen en särskild ersättningsregel vid kvarboende i mål om övertagande enligt 22 § sambolagen, när den sambo som får bo kvar inte har hyres- eller bostadsrätten. Den traditionella ettårspraxisen har efter NJA 2006 s. 206 delvis ifrågasatts, och rättsläget är därför inte slutligt klart.

Den part som överväger att yrka kvarsittningsrätt bör därför göra en realistisk bedömning av både behovsfrågan och de ekonomiska konsekvenserna av en utdragen bodelningsprocess. Den part som motsätter sig yrkandet bör samtidigt vara medveten om att den kvarboende inte med självklarhet är skyldig att betala för nyttjandet, åtminstone inte under den första perioden efter separationen. En tidig och realistisk diskussion om bodelningens tempo och en eventuell frivillig nyttjanderättsersättning kan ofta spara båda parter både tid och processkostnader.

Källor

Författningar

• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 §, 11 kap. 8 §, 14 kap. 5 §, 14 kap. 7 §, 14 kap. 8 §, 14 kap. 9 §, 14 kap. 13 § och 18 kap. 2 §
• Sambolagen (2003:376), särskilt 2 §, 3 §, 5 §, 8 §, 16 §, 22 §, 28 §, 29 §, 30 § och 31 §
• Föräldrabalken (1949:381), 6 kap.
• Jordabalken (1970:994), 12 kap. (hyreslagen)

Förarbeten

• Prop. 1986/87:1 Äktenskapsbalk m.m.
• Prop. 2002/03:80 Ny sambolag
• SOU 1999:104 Nya samboregler
• LU 1986/87:18 Äktenskapsbalk m.m.

Rättsfall

• NJA 1968 s. 197 (nyttjanderättsersättning vid kvarsittningsrätt – traditionell ettårspraxis)
• NJA 1983 s. 255 (ersättning utgick inte vid sju månaders kvarsittning)
• NJA 2006 s. 206 (nyttjanderättsersättning mellan sambor; den traditionella ettårspraxisen ifrågasatt)
• RH 2009:44 (jordbruksfastighet ansågs inte vara gemensam bostad enligt 14 kap. 7 § ÄktB)

Litteratur

• Agell, A. & Brattström, M., Äktenskap & Samboende, senaste upplagan, Iustus förlag
• Tottie, L. & Teleman, Ö., Äktenskapsbalken. En kommentar, senaste upplagan, Norstedts Juridik
• Teleman, Ö., Bodelning enligt äktenskapsbalken, senaste upplagan, Norstedts Juridik
• Lind, G., Sambolagen m.m. – En kommentar, senaste upplagan, Norstedts Juridik