Företagsvärdering vid bodelning – metoder, värderingstidpunkt och praxis

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

När ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad ska makarnas giftorättsgods som huvudregel delas lika efter skuldtäckning, 11 kap. 3 § äktenskapsbalken (ÄktB). I många bodelningar är det bostaden som är den största tillgångsposten, men i bodelningar där en av makarna driver ett eget företag är det ofta företaget som dominerar boet rent förmögenhetsmässigt. Företagsvärdering vid bodelning blir därmed inte sällan den fråga som avgör hela utfallet.

Till skillnad från en bostad finns det inget öppet marknadspris för ett onoterat aktiebolag eller en enskild näringsverksamhet. Två oberoende värderingsmän kan landa på väsentligt olika belopp för samma företag, beroende på vilken metod de väljer och vilka antaganden de gör om framtida vinster, risk och personberoende. Eftersom äktenskapsbalken inte innehåller några uttryckliga regler om hur företag ska värderas, har Högsta domstolen och doktrinen fått fylla ut bilden.

Syftet med denna artikel är att pedagogiskt redogöra för reglerna och praxis kring företagsvärdering vid bodelning på grund av skilsmässa: vilken egendom som omfattas, vid vilken tidpunkt värderingen ska ske, vilka metoder som används, vilka justeringar som ska göras och hur lottläggningen praktiskt kan lösas.

1.2 Disposition

Framställningen inleds i avsnitt 2 med en redogörelse för bodelningens grundprinciper och för hur olika företagsformer behandlas. I avsnitt 3 behandlas värderingstidpunkten, som ofta orsakar tvist mellan makarna när bodelningen drar ut på tiden. Avsnitt 4 går igenom de etablerade värderingsmetoderna, och avsnitt 5 behandlar de särskilda justeringsfrågorna – framför allt latent skatt och betydelsen av aktieägaravtal. Avsnitt 6 belyser de praktiska lottläggningsalternativen, och avsnitt 7 redogör för möjligheterna till jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB. PM:et avslutas med en sammanfattning i avsnitt 8 och en källförteckning.

2. Företaget i bodelningen – översikt

2.1 Bodelningens grundprinciper

Vid äktenskapsskillnad ska bodelning förrättas enligt 9 kap. 1 § ÄktB. Den ska göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes – den så kallade brytdagen eller den kritiska tidpunkten, 9 kap. 2 § ÄktB. I bodelningen ingår makarnas giftorättsgods, det vill säga all egendom som inte är enskild egendom enligt 7 kap. 2 § ÄktB.

Efter att vardera maken har avräknat sina skulder från sitt giftorättsgods (skuldtäckning enligt 11 kap. 2 § ÄktB) ska det återstående giftorättsgodset läggas samman och delas lika, 11 kap. 3 § ÄktB. Detta är likadelningsprincipen, som ligger till grund för hela egendomsordningen i äktenskapsbalken.

Företag som drivs av en av makarna ingår alltså som huvudregel i bodelningen i den mån inte företaget gjorts till enskild egendom genom äktenskapsförord, gåvobrev eller villkor i testamente. Att den ena maken har startat företaget långt före äktenskapet, eller att den maken ensam har drivit verksamheten och tillfört kapital, saknar i sig betydelse för giftorättsfrågan.

2.2 Företagsform och konsekvenser för bodelningen

Det är viktigt att hålla isär två frågor: vad som rent juridiskt ingår i bodelningen, och hur det som ingår ska värderas. Företagsformen har stor betydelse för båda frågorna.

2.2.1 Aktiebolag

Ett aktiebolag är en egen juridisk person. Det är inte bolagets tillgångar och skulder som ingår i bodelningen, utan makens aktier i bolaget. Aktiernas värde ska tas upp i bodelningen, och bolagets skulder beaktas indirekt genom att de minskar aktiernas värde.

En praktiskt viktig konsekvens av detta är att den make som inte driver bolaget kan komma att tilldelas aktier vid lottläggningen om makarna inte når en annan överenskommelse. Enligt 11 kap. 9 § ÄktB har emellertid den make som i större omfattning ska lämna egendom till den andra maken rätt att i stället betala motsvarande belopp i pengar. Den företagande maken kan därför – om kontant ersättning kan ordnas – som regel undvika att aktier överförs till den andra maken. När detta inte är möjligt aktualiseras frågan om aktier faktiskt skiftas över, och i sådana fall är aktieägaravtal med hembuds- eller förköpsförbehåll till skydd för övriga delägare ofta avgörande. Det är vanligt att sådana avtal föreskriver att aktierna ska göras till enskild egendom genom äktenskapsförord, just för att förebygga osäkerhet om kretsen av aktieägare efter en skilsmässa.

2.2.2 Enskild näringsverksamhet

En enskild firma är inte en egen juridisk person. Tillgångarna och skulderna i firman tillhör näringsidkaren personligen och ingår därför direkt i bodelningen – varje maskin, varje fordran och varje skuld räknas in. Det innebär att en bodelning i värsta fall kan tvinga fram en avyttring av rörelseviktiga tillgångar för att den näringsdrivande maken ska kunna lösa ut den andra.

2.2.3 Handelsbolag och kommanditbolag

För handelsbolag och kommanditbolag gäller att andelen i bolaget – inte tillgångarna – ingår i bodelningen. Värderingen sker på liknande sätt som för aktier, men kan kompliceras av personligt ansvar för bolagsskulder (handelsbolag) eller av begränsningar i kommanditbolagsavtalet.

2.3 Enskild egendom genom äktenskapsförord

Om aktierna eller andelarna har gjorts till enskild egendom genom äktenskapsförord enligt 7 kap. 2 § ÄktB ska de inte tas upp i bodelningen. Värdet av bolaget behöver då inte heller fastställas i bodelningen, även om en kompletterande värdering ibland kan vara aktuell för att beräkna eventuell avkastning som tillförts giftorättsgodset.

I NJA 2022 s. 1003 (Bodelningen och konsultbolaget) prövade Högsta domstolen flera frågor som rörde en av makens näringsverksamhet, som först bedrevs som enskild firma och senare i aktiebolagsform. En central fråga var om värdet av aktierna i konsultbolaget kunde anses utgöra avkastning av enskild egendom, mot bakgrund av att vissa medel från ett konto med enskild egendom hade använts vid uppstarten. HD fann att aktiernas värde i allt väsentligt hade uppkommit genom makens eget arbete och därför inte utgjorde avkastning av den enskilda egendomen i den mening som avses i 7 kap. 2 § andra stycket ÄktB. Aktierna skulle därför ingå i bodelningen. Avgörandet visar att den som vill skydda sitt bolag från bodelning som regel behöver göra det direkt genom ett äktenskapsförord, snarare än indirekt genom att hänvisa till var startkapital eller bildandekostnader har hämtats.

3. Värderingstidpunkten

3.1 Brytdag och värderingsdag är inte samma sak

En vanlig missuppfattning är att tillgångarna i bodelningen ska värderas till sitt värde på brytdagen. Det är fel. Brytdagen avgör vilken egendom som ingår – men inte till vilket värde. Värderingen ska i stället ske vid en tidpunkt som ligger så nära själva bodelningen som möjligt. Det innebär att om bolaget ökar eller minskar i värde mellan brytdagen och bodelningstillfället, är det det senare värdet som ska användas vid likadelningen.

3.2 Huvudregeln: när boet är utrett

Eftersom äktenskapsbalken inte uttryckligen reglerar värderingstidpunkten har den bestämts genom förarbeten och praxis. I prop. 1986/87:1 s. 159 och 261 anges att värdering bör ske vid bodelningstillfället eller, om detta inte är möjligt av praktiska skäl, när boet är utrett. Skälet är att reglerna om skuldtäckning och om en skuldsatt makes rätt att tilldelas egendom motsvarande skulden förutsätter att egendomen vid bodelningstillfället faktiskt har det värde som tas upp.

Högsta domstolen bekräftade denna princip i NJA 1997 s. 674. Målet rörde visserligen en bodelning mellan sambor och en bostadsrätt som omfattades av en tidsbegränsad pristaksklausul, men HD uttalade generellt att värderingen ska basera sig på de förhållanden som är aktuella vid bodelningstillfället eller, alternativt, när boet är utrett. Av domskälen följer att samma princip gäller för bodelning mellan makar.

3.3 När bodelningen drar ut på tiden

Eftersom det inte finns någon preskriptionstid för att påkalla bodelning vid äktenskapsskillnad kan flera år förflyta mellan brytdagen och bodelningstillfället. Detta har särskilt stor betydelse för företagsvärden: ett aktiebolag kan ha tiodubblats eller halverats i värde under en sådan period. Huvudregeln om värdering vid bodelningstillfället slår igenom även här, vilket innebär att senare värdeförändringar normalt kommer båda makarna till del eller belastar båda – oavsett vem som äger aktierna.

En viktig modifiering är emellertid att förhalningar kan få betydelse för värderingstidpunkten. Om bodelningen har dragit ut på tiden till följd av tredska eller värdespekulation från en av makarnas sida har det i doktrin och förarbeten anförts att värdet bör hänföras till den tidpunkt då bodelningen skulle ha ägt rum om förhalningen inte hade skett. Sådana fall är emellertid svårbevisade och praktiskt sällsynta – HD krävde i NJA 1997 s. 674 att tredska faktiskt visades, och fann det inte utrett där.

4. Värderingsmetoder

Det finns ingen lagstadgad värderingsmetod för företag i bodelningssammanhang. I praxis och doktrin har emellertid fyra metoder vuxit fram som är allmänt erkända, och i mer komplexa fall används flera metoder parallellt i en så kallad triangulering. Det är värderingsmannens uppgift att i varje enskilt fall välja den metod som bäst speglar bolagets verkliga värde.

4.1 Substansvärdering

Substansvärdering är den enklaste metoden och bygger på företagets balansräkning. Värdet beräknas som skillnaden mellan tillgångarnas marknadsvärde och skuldernas marknadsvärde, justerat för dolda reserver i undervärderade tillgångar (till exempel fastigheter med marknadsvärde över bokfört värde) och för latent skatt på obeskattade reserver.

Metoden lämpar sig särskilt väl för bolag med stora materiella tillgångar – fastighetsbolag, investmentbolag, lagerintensiva verksamheter – samt för bolag som inte går med vinst. Den fångar däremot inte värdet av immateriella tillgångar som varumärke, kundrelationer eller upparbetad goodwill, och blir därför mindre lämplig för rena tjänsteföretag.

4.2 Avkastningsvärdering

Avkastningsvärderingen utgår från företagets förmåga att generera vinst i framtiden. I praktiken används ofta ett genomsnittligt rörelseresultat över de senaste två till fem åren, eventuellt med justering för icke återkommande poster, som sedan multipliceras med en uppräkningsfaktor (multipel) som speglar bedömd risk och avkastningskrav. Faktorn ligger typiskt mellan 3 och 7 för mindre bolag.

För fåmansbolag där ägarens egen arbetsinsats är avgörande för vinstgenereringen behöver resultatet justeras med en marknadsmässig lönekostnad för det arbete ägaren faktiskt utför. Görs inte detta riskerar man att kapitalisera ägarens arbetsinkomst, vilket leder till ett orealistiskt högt värde. I NJA 2019 s. 693 (Vikens pizzeria), som rörde ersättning till en lokalhyresgäst för rörelseskada vid uppsägning enligt 12 kap. jordabalken, framhöll Högsta domstolen att resultatet vid värdering av en mindre rörelse i regel ska belastas med värdet av rörelseinnehavarens egen arbetsinsats. Avgörandet är inte ett familjerättsligt prejudikat och bygger på expropriationsrättsliga grunder, men resonemanget speglar en värderingstekniskt allmängiltig princip som har visst analogiskt intresse även i bodelningssammanhang: en rörelse vars överskott i praktiken är ägarens lön har inget självständigt avkastningsvärde.

4.3 Kassaflödesvärdering (DCF)

Kassaflödesmetoden – discounted cash flow eller DCF – är en mer sofistikerad variant av avkastningsvärderingen. I stället för att utgå från historiska resultat görs en prognos över framtida fria kassaflöden under en period av typiskt 5–10 år, samt ett restvärde därefter. Kassaflödena diskonteras till nuvärde med en vägd kapitalkostnad (WACC) som speglar både eget och främmande kapital. Metoden är teoretiskt rigorös men starkt beroende av prognosantaganden, vilket gör den känslig för värderingsmannens subjektiva bedömningar.

DCF används ofta vid värdering av bolag med stabila och förutsebara kassaflöden, men kan ge missvisande resultat för fåmansbolag där intäkterna i hög grad är kopplade till ägarens personliga insats.

4.4 Marknadsvärdering och multipelvärdering

Marknadsvärdering bygger på jämförelser med faktiska transaktioner i jämförbara bolag – antingen genom börspriser för noterade bolag i samma bransch eller genom dokumenterade transaktionspriser för onoterade. För det stora flertalet svenska fåmansbolag finns sällan tillräckligt jämförelsematerial för att metoden ensam ska kunna bära värderingen, men den används ofta som komplement, framför allt genom så kallad multipelvärdering där värdet beräknas som ett nyckeltal (vinst, omsättning eller EBITDA) multiplicerat med en branschspecifik multipel.

4.5 Triangulering – kombinationsmetod

I kvalificerade värderingar används flera metoder parallellt, och de resultat de ger jämförs och vägs samman i en triangulering. Tanken är att substansvärdet ger ett botten- och utgångsvärde, avkastnings- eller DCF-värdet visar bolagets framtida intjäningsförmåga, och marknadsvärdet sätter en kontroll mot vad andra faktiskt har betalat för liknande bolag. När metoderna ger spridda resultat krävs det att värderingsmannen tydligt redovisar varför hen viktar dem på det sätt som görs.

5. Justeringar och särskilda värderingsfrågor

5.1 Latent skatt vid värdering av aktier

När ett bolag eller en aktiepost tilldelas en av makarna i bodelningen utlöser tilldelningen i sig ingen omedelbar beskattning – det är en intern omfördelning mellan makarna, inte en avyttring. Men den make som tilldelas aktierna kommer förr eller senare att realisera dem och då bli beskattad för kapitalvinst på skillnaden mellan dåvarande försäljningspris och det ursprungliga omkostnadsbeloppet. Skattebelastningen är en framtida, latent skuld som hänger vid egendomen.

Att en latent skatt ska beaktas vid värdering av fastigheter i bodelning fastslogs av HD redan i NJA 1975 s. 288. Värdet av fastigheten ska bestämmas med hänsyn till den realisationsvinstskatt som en eventuell försäljning kan beräknas medföra för den make som tilldelas den, och beräkningen får göras schematiskt utifrån antagandet att maken omedelbart säljer till det antagna marknadsvärdet. Skälet är att likadelningsprincipen kräver att den make som tilldelas en skattebelastad tillgång inte ska göra en förlust jämfört med en make som tilldelas obeskattad egendom.

I NJA 2015 s. 558 ("De latenta aktierna") – som rörde ett arvskifte men där HD uttryckligen anknöt till principerna i 1975 års bodelningsfall – bekräftade Högsta domstolen att samma resonemang gäller för aktier. Vid värderingen av aktier som tilldelas en arvinge kan skiftesmannen ta hänsyn till den kapitalvinstskatt som en försäljning av aktierna kan beräknas medföra för mottagaren. HD framhöll att det vid aktier normalt är enkelt att förutse om en eventuell vinst kommer att beskattas och hur stor skatten i så fall blir. Avgörandet är formellt ett arvskiftesmål, men eftersom HD själv hänvisar till 1975 års bodelningsfall får det anses ha starkt analogiskt stöd även vid värdering av aktier i bodelning: det vore inkonsekvent att beakta latent skatt vid värdering av fastigheter men inte vid värdering av aktier.

För aktier i fåmansföretag kompliceras beräkningen av att vinst vid avyttring av kvalificerade andelar enligt 57 kap. inkomstskattelagen kan beskattas dels i kapital upp till gränsbeloppet (med en effektiv skatt om 20 procent), dels som tjänsteinkomst på vinst därutöver. Den faktiska skatten är beroende av bland annat ägarens sparade utdelningsutrymme, årets gränsbelopp, de beloppsbegränsningar som gäller för tjänstebeskattning enligt 57 kap. IL, övriga inkomstförhållanden samt tidpunkten för en framtida avyttring. I praktiken görs ofta en schabloniserad beräkning där en del av vinsten antas hamna i kapitalbeskattning och en del i tjänstebeskattning, eftersom en exakt beräkning sällan är möjlig utan kännedom om mottagarens framtida ekonomi. Hur schablonen utformas är en värderingsteknisk fråga som bör motiveras särskilt i värderingsutlåtandet.

5.2 Försäljningskostnader och illikviditetsavdrag

Utöver latent skatt brukar även förutsedda försäljningskostnader (mäklararvode, juridiskt biträde, due diligence-kostnader) räknas av från marknadsvärdet, på liknande sätt som vid värdering av fastigheter. För onoterade aktier kan dessutom ett så kallat illikviditetsavdrag övervägas, som speglar att aktierna inte är fritt omsättningsbara och att en realisering tar tid och kan medföra prisreduktion. Avdraget är emellertid inte ett rättsligt schablonavdrag, utan en värderingsteknisk justering som ska byggas på utredning i det enskilda fallet. Risken är annars dubbelräkning, exempelvis om minoritetsrabatt, hembudsklausul och begränsad omsättningsbarhet redan har beaktats i den värderingsmetod som använts. I doktrinen och i värderingspraxis omnämns intervall i storleksordningen 10–30 procent, men den siffran bör bara användas som utgångspunkt och alltid motiveras särskilt av värderingsmannen.

5.3 Aktieägaravtal och överlåtelsebegränsningar

I bolag med flera ägare innehåller aktieägaravtal eller bolagsordningen ofta klausuler om hembud, förköpsrätt eller andra överlåtelsebegränsningar. Sådana klausuler kan ha en värdedämpande effekt: om en aktieägare i praktiken bara kan avyttra sina aktier till medägarna och då till ett i avtalet bestämt pris, kan detta pris ge ledning för värderingen. Det är emellertid inte givet att ett avtalsbestämt lösenbelopp utan vidare ska likställas med aktiernas bodelningsvärde. Bedömningen kräver bland annat att man skiljer mellan förbehåll i bolagsordningen, som har aktiebolagsrättslig verkan enligt aktiebolagslagens regler (jfr 4 kap. ABL om samtyckes-, förköps- och hembudsförbehåll), och rent obligationsrättsliga aktieägaravtal, som binder avtalsparterna men inte med automatik den make som inte har skrivit under. Det måste också prövas i vilken utsträckning den ägande maken faktiskt är bunden av avtalet och i vilka situationer en lösningsmekanism aktualiseras.

I NJA 2019 s. 119 prövade Högsta domstolen hur en minoritetspost i ett onoterat aktiebolag skulle värderas inom ramen för en obeståndsprövning vid konkursansökan. Målet är formellt ett konkursrättsligt avgörande och inte ett familjerättsligt prejudikat, men HD uttalade att vad som sagts om aktievärdering inom andra rättsområden kan vara till ledning vid värdering av aktier i konkurssammanhang. Det omvända resonemanget – att slutsatser i konkursmålet kan användas analogiskt vid värdering i andra civilrättsliga sammanhang – är mindre självklart, men avgörandet bekräftar ändå två allmängiltiga insikter: dels att en minoritetspost normalt har ett lägre värde per aktie än en majoritetspost, dels att hembudsförbehåll och liknande klausuler kan påverka det pris som faktiskt kan påräknas. Dessa insikter har relevans även vid värdering i bodelning, men måste anpassas till bodelningens delningskaraktär och till att det normalt inte sker någon faktisk försäljning.

5.4 Goodwill och personberoende

I små konsultbolag, advokat- och revisorsverksamheter och liknande personberoende rörelser är värdet i hög grad knutet till ägarens person. Detta så kallade personliga goodwill-värde brukar inte tas upp i bodelningen, eftersom det inte är överlåtbart. Det är endast den del av verksamhetens värde som är knuten till bolaget som juridisk enhet – kundregister, varumärke, fastigheter, systemstöd – som är värderingsbar.

Gränsdragningen mellan personlig och bolagsspecifik goodwill är ofta svår. En praktisk hjälp är att fråga sig: vad skulle en utomstående köpare vara beredd att betala för bolaget om den nuvarande ägaren lämnar verksamheten samtidigt med försäljningen? Det belopp som då kvarstår är bolagsspecifikt och ska ingå i bodelningen; det som förutsätter ägarens fortsatta engagemang gör det inte.

5.5 Tjänstepension i fåmansbolag – NJA 2022 s. 1003

En ofta förbisedd komponent vid företagsvärdering i bodelning är de tjänstepensionsförsäkringar som bolaget har tecknat för den ägande maken. Om värdet av sådana försäkringar ses som en del av bolagets förmögenhet riskerar man att räkna värdet två gånger: en gång som tillgång inom bolaget (vilket höjer aktievärdet) och en gång som pensionsförmån vid sidan av bolaget.

I NJA 2022 s. 1003 (Bodelningen och konsultbolaget) klargjorde Högsta domstolen att en av arbetsgivaren tecknad tjänstepensionsförsäkring inte automatiskt ska undantas från bodelningen enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB när den försäkrade maken har bestämmande inflytande över det aktiebolag som tecknat försäkringen. HD jämställde i den meningen ägaren av ett fåmansbolag med någon som tecknat en privat pensionsförsäkring – det är då inte den arbetsgivarrättsliga konstruktionen som är avgörande utan den ekonomiska realiteten. Att rättigheten på detta sätt principiellt omfattas av bodelningen innebär emellertid inte att hela värdet i alla situationer ska delas. Frågan om det är oskäligt att hela eller delar av värdet ingår får i stället prövas enligt jämkningsregeln i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB, efter en helhetsbedömning av makarnas pensionsförhållanden och övriga ekonomiska situation. Domstolens prövning i 2022 års mål utföll så att jämkning inte var motiverad, men utgången hade kunnat bli en annan om utredningen pekat på en mer markant pensionsobalans mellan makarna.

Vid den praktiska värderingen blir det därför viktigt att skilja på (i) bolagets värde exklusive pensionsförsäkringen, och (ii) värdet av pensionsförsäkringen som en separat post – men exakt hur uppdelningen ska göras beror på försäkringens juridiska konstruktion, vem som är försäkringstagare, hur försäkringen redovisas i bolagets balansräkning och om värdet annars faktiskt kommer att räknas dubbelt. Bedömningen behöver göras i samråd med försäkringsbolag och redovisningskonsult och låter sig sällan reduceras till en enkel schablon.

6. Lottläggning och kompensationsalternativ

6.1 Företaget tillskiftas företagaren

Det praktiskt vanligaste utfallet är att den make som driver bolaget får behålla aktierna och kompenserar den andra maken med antingen kontanter eller annan egendom motsvarande hälften av nettovärdet. Detta förutsätter naturligtvis att den företagande maken har likvida medel eller andra tillgångar att skifta över – ett krav som i många bodelningar inte är så enkelt att uppfylla, eftersom företagsvärdet ofta är den enskilt största förmögenhetsposten.

När likvida medel saknas brukar tre alternativ aktualiseras: maken övertar bostaden och belånar denna, gemensamma fastigheter avyttras för att frigöra kapital, eller den företagande maken försöker finansiera utlösen genom privat lån, exempelvis med aktierna som säkerhet. Om bolagets egna tillgångar ska användas som säkerhet eller om bolaget på annat sätt ska medverka i finansieringen krävs särskild bolags- och skatterättslig prövning – se avsnitt 6.4 nedan.

6.2 Aktieövergång till den andra maken

Om makarna inte kan komma överens om kontant utjämning enligt 11 kap. 9 § ÄktB kan en del av aktierna behöva tilldelas den make som inte driver bolaget. Resultatet blir då att de före detta makarna efter bodelningen sitter som delägare i samma bolag. För bolaget kan detta vara problematiskt, särskilt om det finns ett aktieägaravtal med övriga delägare som inte räknat med en sådan utveckling. Aktieägaravtal och bolagsordningar innehåller därför ofta klausuler om hembud eller förköpsrätt som aktiveras just vid en sådan övergång. Sådana klausuler innebär normalt att övriga aktieägare eller andra särskilt angivna lösningsberättigade ges rätt att förvärva aktierna mot ersättning, snarare än att bolaget självt återförvärvar aktierna; bolagets eget förvärv av aktier är särskilt reglerat i aktiebolagslagen och kan inte beskrivas som ett ordinärt utfall vid hembud.

6.3 Försäljning som lösning

I undantagsfall är försäljning av bolaget – helt eller delvis – den enda framkomliga vägen för att uppnå en likadelning. Det är en lösning som båda makarna ofta vill undvika, eftersom den slår sönder en fungerande verksamhet, men i bolag utan likvida medel och utan extern finansieringsmöjlighet kan den vara nödvändig.

6.4 Skuldsättning för utlösen

När den företagande maken tar upp lån för att lösa ut den andra maken ska skulden normalt bokföras hos maken personligen, inte hos bolaget. Bolagets eventuella medverkan – genom utdelning, lön, lån från bolaget till ägaren, säkerheter eller andra åtgärder – aktualiserar både aktiebolagsrättsliga och skatterättsliga regler. Aktiebolagslagens regler om värdeöverföring och låneförbud, liksom reglerna i 57 kap. inkomstskattelagen för kvalificerade andelar, sätter ramar för vilka åtgärder som är möjliga utan att den ägande maken eller bolaget drabbas av ogynnsamma konsekvenser. Vilken kombination som är lämplig låter sig inte sägas generellt utan måste bedömas i det konkreta fallet, gärna med biträde av både bolagsjurist och skatterådgivare. Det är därför ofta missvisande att tala om en enskild åtgärd som "tillåten" eller "olovlig" innan den fulla bilden av bolaget, ägarens ekonomi och planerade utbetalningar är klarlagd.

7. Jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB

7.1 Allmänt om skevdelningsregeln

Likadelningsprincipen kan jämkas enligt 12 kap. 1 § ÄktB. Bestämmelsen är konstruerad som en skevdelningsregel: i den utsträckning det är skäligt, med hänsyn särskilt till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, får den make som annars skulle lämna egendom till den andra maken behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som följer av likadelningen. Regeln verkar alltså ensidigt – den make som tjänar på likadelningen kan inte använda 12 kap. 1 § ÄktB som grund för att kräva mer än hälften. Det är heller inte fråga om något generellt "företagarskydd"; jämkningen förutsätter en konkret oskälighetsbedömning i det enskilda fallet.

I bodelningar där företagsvärdet dominerar boet kan jämkning aktualiseras, särskilt när äktenskapet varit kortvarigt och företaget startades långt innan äktenskapet av den make som drev det. Möjligheten är emellertid undantagskaraktär och inte huvudregel.

7.2 Faktorer som typiskt motiverar jämkning

I praxis och doktrin har följande faktorer ansetts kunna motivera jämkning till den företagande makens fördel:

• Kort äktenskapslängd – som tumregel under fem år, men bedömningen är individuell och innefattar även eventuell föregående samboperiod.
• Att bolaget bildades och utvecklades långt före äktenskapet utan att den andra maken bidragit till verksamheten.
• Stor disproportion mellan makarnas nettoförmögenheter, där företagsvärdet dominerar.
• Att betydande egendom på den andra sidan utgör enskild egendom som inte ingår i bodelningen, vilket sammantaget gör likadelningen oskälig.

I NJA 2022 s. 1003 prövades visserligen jämkningsfrågan främst i förhållande till tjänstepensionsrättigheter och inte själva bolagsvärdet, men avgörandet illustrerar att HD vid skälighetsprövningen gör en helhetsbedömning av makarnas situation. Det räcker inte att hänvisa till att den ena maken drivit bolaget ensam – det krävs en sammanvägning av samtliga relevanta omständigheter, och bevisbördan för de jämkningsgrundande omständigheterna ligger hos den make som åberopar dem.

8. Sammanfattning

Företagsvärdering vid bodelning är en sammansatt fråga där civilrätt, skatterätt och företagsekonomi möts. Utgångspunkten är att aktier och andelar i en av makarna ägt företag ingår i bodelningen som giftorättsgods om de inte gjorts till enskild egendom genom äktenskapsförord, gåvobrev eller villkor i testamente. Det är aktiernas eller andelarnas värde – inte bolagets enskilda tillgångar – som ska tas upp i likadelningen, utom när det rör sig om enskild näringsverksamhet, där tillgångarna och skulderna ingår direkt.

Värderingstidpunkten är, om makarna inte enats om något annat, bodelningstillfället eller den tidpunkt då boet är utrett, vilket bekräftats av Högsta domstolen i NJA 1997 s. 674. Brytdagen styr alltså vilken egendom som ingår, men inte till vilket värde.

Värderingen sker normalt med någon av metoderna substansvärdering, avkastningsvärdering, kassaflödesvärdering eller marknadsvärdering, och i kvalificerade fall genom triangulering där flera metoder kombineras. Vilken metod som lämpar sig bäst beror på bolagets art och storlek. Centralt är att resultatet kan behöva justeras för latent skatt – NJA 2015 s. 558 ger starkt analogiskt stöd för att de principer som etablerades för fastigheter i NJA 1975 s. 288 också är vägledande för aktier – samt för försäljningskostnader och eventuella överlåtelsebegränsningar. När det rör sig om personberoende verksamheter behöver värdet av personlig goodwill exkluderas, och i fåmansbolag måste tjänstepensionsförsäkringar hanteras med försiktighet för att samma värde inte ska räknas dubbelt. Frågan om hur sådana försäkringar ska behandlas har klarnat genom NJA 2022 s. 1003, som klargör att arbetsgivartecknade tjänstepensionsförsäkringar inte automatiskt undantas från bodelningen när den försäkrade maken har bestämmande inflytande över bolaget.

Vid lottläggningen finns flera alternativ: företagaren kan kompensera den andra maken kontant enligt 11 kap. 9 § ÄktB, aktier kan tilldelas den andra maken, bolaget kan helt eller delvis säljas, eller företagaren kan ta upp lån för att finansiera utlösen. Den valda vägen får skattekonsekvenser och kan dessutom aktualisera regler i aktiebolagslagen om värdeöverföring och lån, varför skatte- och bolagsrättslig rådgivning normalt bör inhämtas före bodelningsavtalet undertecknas. Slutligen kan jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB komma i fråga när likadelning vore oskälig – möjligheten är dock undantagskaraktär och kräver en konkret bedömning i det enskilda fallet.

För den make som driver ett företag är det viktigaste rådet att i god tid – helst före äktenskapets ingående – överväga ett äktenskapsförord som gör aktierna eller andelarna till enskild egendom. För den andra maken är det väsentligt att begära en oberoende värdering och inte godta motpartens egen uppskattning, eftersom skillnaden mellan en optimistisk och en konservativ värdering ofta uppgår till miljonbelopp.

Källor

Författningar

• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 7 kap. (giftorättsgods och enskild egendom), 9 kap. (bodelning vid äktenskapsskillnad), 10 kap. (egendom som ingår i bodelningen, pensionsrättigheter), 11 kap. (andelsberäkning, skuldtäckning, likadelning och kontant utjämning enligt 9 §), 12 kap. (jämkning) och 17 kap. (bodelningsförrättare).
• Inkomstskattelagen (1999:1229), särskilt 45 kap. (kapitalvinst på privatbostäder), 48 kap. (kapitalvinst på aktier) och 57 kap. (utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag).
• Aktiebolagslagen (2005:551), särskilt 17 kap. (värdeöverföringar från bolaget) och 21 kap. (vissa lån m.m.).

Förarbeten

• Prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m., särskilt s. 159 och s. 261 (värderingstidpunkten vid bodelning).
• Prop. 1987/88:146 om ändring i jordabalken m.m. (refereras i NJA 2019 s. 693 som underlag för principen om värdering av mindre affärsrörelse och ägarens arbetsinsats).
• SOU 1969:50 (refereras i NJA 2019 s. 693 i fråga om värdering av mindre affärsrörelse).

Rättsfall

• NJA 1975 s. 288 (latent realisationsvinstskatt vid värdering av fastighet i bodelning).
• NJA 1997 s. 674 (värderingstidpunkten vid bodelning ska vara bodelningstillfället eller när boet är utrett).
• NJA 2015 s. 558 "De latenta aktierna" (latent kapitalvinstskatt kan beaktas vid värdering av aktier vid arvskifte; principen har starkt analogiskt stöd i bodelningssammanhang).
• NJA 2019 s. 119 (värdering av minoritetspost i onoterat bolag vid obeståndsprövning; principer för aktievärdering är till viss del överförbara mellan rättsområden).
• NJA 2019 s. 693 "Vikens pizzeria" (värdering av mindre affärsrörelse vid uppsägning av lokalhyresavtal – fiktiv lönekostnad ska belasta resultatet).
• NJA 2022 s. 1003 "Bodelningen och konsultbolaget" (aktier i konsultbolag utgör inte avkastning av enskild egendom när värdet uppkommit genom makens eget arbete; arbetsgivartecknad tjänstepensionsförsäkring undantas inte automatiskt från bodelningen när den försäkrade har bestämmande inflytande över bolaget).

Litteratur

• Agell, Anders och Brattström, Margareta, Äktenskap, samboende, partnerskap, senaste upplagan, Iustus förlag.
• Teleman, Örjan, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, senaste upplagan, Norstedts Juridik.
• Teleman, Örjan, Äktenskapsförord, senaste upplagan, Norstedts Juridik.
• Teleman, Örjan och Tottie, Lars, Äktenskapsbalken – en kommentar, Norstedts Juridik (Karnov/JUNO).
• Falk, Emil, Värdering av företag vid bodelning, examensarbete, Uppsala universitet 2020.
• Nyström, Per och Sevenius, Robert, Företagsvärdering – metoder och tillämpning, Studentlitteratur.