Basbeloppsregeln – så skyddas efterlevande make

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

Den svenska arvsrätten bygger på en avvägning mellan arvlåtarens frihet att förfoga över sin egendom och olika skyddsintressen för efterlevande och bröstarvingar. När 1987 års familjerättsreform genomfördes infördes en utvidgad arvsrätt för efterlevande make i 3 kap. ärvdabalken (ÄB). En av nyheterna var att efterlevande make som huvudregel ärver framför gemensamma bröstarvingar med fri förfoganderätt; bröstarvingarna får i stället efterarvsrätt vid den efterlevande makens senare bortgång (3 kap. 1 § första stycket och 3 kap. 2 § ÄB).

Denna huvudregel räcker emellertid inte alltid till för att garantera att efterlevande make verkligen får en ekonomisk grundtrygghet. Om den först avlidne hade särkullbarn, vilka enligt 3 kap. 1 § första stycket ÄB har rätt att få ut sin arvslott direkt, eller om den avlidne genom testamente förordnat att kvarlåtenskapen ska tillfalla någon annan än maken, kan den efterlevande maken ställas i en utsatt ekonomisk situation. För dessa fall finns ett särskilt minimiskydd – basbeloppsregeln – i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB.

Syftet med denna artikel är att ge en juridiskt korrekt och pedagogiskt utformad genomgång av basbeloppsregelns innehåll, tillämpning och samspel med övriga arvs- och äktenskapsrättsliga regler. Framställningen tar också upp den föreslagna lagändring som följer av betänkandet SOU 2025:91 Nya regler om arv och testamente, vilken föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

1.2 Disposition

Artikeln inleds med en översikt över efterlevande makes arvsrättsliga ställning (avsnitt 2). I avsnitt 3 behandlas basbeloppsregelns rekvisit och i avsnitt 4 dess rättsföljd, dvs. hur kvarlåtenskapen ska fördelas när regeln tillämpas. Avsnitt 5 ägnas åt processuella och beräkningstekniska frågor, och avsnitt 6 åt gränsdragning mot angränsande institut. Avsnitt 7 redogör för det reformförslag som lagts fram i SOU 2025:91. Slutligen följer en sammanfattning i avsnitt 8.

2. Efterlevande makes arvsrätt – översikt

2.1 Grundregeln om makes arvsrätt

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ÄB tillfaller kvarlåtenskapen efterlevande make, om arvlåtaren var gift, med undantag för den rätt som tillkommer särkullbarn. Maken går därmed före gemensamma bröstarvingar samt arvingar i andra och tredje arvsklassen. Den efterlevande maken erhåller egendomen med så kallad fri förfoganderätt, vilket innebär att maken under sin livstid disponerar egendomen som sin egen, men inte får testamentera bort den del som motsvarar de gemensamma bröstarvingarnas eller andra efterarvingars andel (3 kap. 2 § ÄB).

Särkullbarn har emellertid rätt att få ut sin arvslott direkt vid den först avlidne förälderns död. Denna rättighet är ett betydande undantag från makes arvsrätt och kan, om den avlidnes kvarlåtenskap är begränsad, leda till att den efterlevande maken får mycket lite kvar att leva på.

2.2 Behovet av ett minimiskydd

Vid 1987 års familjerättsreform betonades vikten av att stärka den efterlevande makens ekonomiska grundtrygghet. Bakgrunden var att de tidigare reglerna i 1928 års arvslag ansågs ge ett otillräckligt skydd när särkullbarn eller utomstående testamentstagare gjorde anspråk på kvarlåtenskapen. Lagstiftaren införde därför basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB som ett särskilt minimiskydd med stark prioritet. Skyddet är dock inte oberoende av boets storlek: rätten gäller endast så långt den först avlidnes kvarlåtenskap räcker.

2.3 Systematisk placering

Basbeloppsregeln är placerad bland reglerna om makes arvsrätt och utgör formellt en arvsregel snarare än en bodelningsregel. Beräkningen görs efter bodelning, om bodelning ska ske, eftersom den efterlevande makens bodelningslott ska räknas in i skyddsbeloppet. I vissa fall – exempelvis om all egendom är enskild – saknar bodelningen praktisk betydelse vid jämförelsen, och då utgör den enskilda egendomen ensam grunden för bedömningen. Regelns främsta praktiska betydelse uppkommer i förhållande till två andra regelsystem: dels förordnanden i testamente, dels särkullbarns rätt att få ut sitt arv direkt.

3. Basbeloppsregelns rekvisit

Basbeloppsregeln aktualiseras när tre grundläggande förutsättningar är uppfyllda:

• En make har avlidit och efterlämnat en make.
• Värdet av den efterlevande makens egendom – inklusive bodelningslott och enskild egendom – understiger fyra prisbasbelopp.
• Det finns kvarlåtenskap efter den först avlidne maken som kan användas för att fylla upp bristen.

3.1 Lagtexten

Bestämmelsen har följande lydelse i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB:

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente av den avlidna maken är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den efterlevande maken som avses i detta stycke.

Lagtexten innehåller två delar: dels en arvsrättslig kompletteringsregel som ger den efterlevande maken rätt till fyra prisbasbelopp, dels en uttrycklig regel om att testamentariska förordnanden till förmån för andra än maken ska sätta sig tillbaka i den utsträckning de inkräktar på minimiskyddet.

3.2 Make och äktenskap

Regeln gäller endast efterlevande make i ett bestående äktenskap vid dödsfallet. Sambor omfattas inte av basbeloppsregeln; för efterlevande sambo finns ett delvis motsvarande men annorlunda konstruerat skydd i sambolagen, vilket behandlas särskilt i avsnitt 6.2. Om mål om äktenskapsskillnad pågick vid arvlåtarens död gäller dock inte 3 kap. ÄB över huvud taget (3 kap. 10 § ÄB). I en sådan situation har den efterlevande maken som utgångspunkt inte rätt enligt basbeloppsregeln, även om makarna formellt ännu inte hade hunnit skiljas. Motsvarande har i praxis ansetts gälla även när makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död (NJA 1992 s. 753). Rättsfallet avser dock den äldre ordningen med hemskillnad – ett institut som avskaffades den 1 januari 1974 – och har därför numera betydelse främst som övergångs- och analogifall.

3.3 Fyra prisbasbelopp – tidpunkt och belopp

Skyddsbeloppet bestäms enligt prisbasbeloppet i 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Det är prisbasbeloppet vid tidpunkten för dödsfallet som styr beräkningen, inte beloppet vid bouppteckningen, vid bodelningen eller vid arvskiftet. Detta får praktisk betydelse om dödsfallet inträffar nära ett årsskifte.

3.4 Vad som räknas in i skyddsbeloppet

Vid bedömningen av om basbeloppsregeln behöver tillämpas ska följande tillgångar som tillkommer den efterlevande maken räknas samman:

• Den lott som den efterlevande maken erhåller vid bodelning enligt 9 kap. äktenskapsbalken (giftorättsandelen).
• Den efterlevande makens enskilda egendom enligt äktenskapsförord eller villkor i gåva eller testamente.

Om summan av dessa tillgångar når upp till fyra prisbasbelopp är basbeloppsregeln redan tillgodosedd och något ytterligare uttag ur kvarlåtenskapen behöver inte ske. Understiger summan däremot fyra prisbasbelopp, har den efterlevande maken rätt att hämta skillnaden ur kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken, så långt kvarlåtenskapen räcker. Om kvarlåtenskapen inte räcker till för att täcka skillnaden får maken endast vad som finns kvar.

3.4.1 Försäkringsbelopp och pension – gällande rätt

Enligt gällande rätt räknas inte försäkringsbelopp som tillfaller den efterlevande maken som förmånstagare vid den först avlidne makens död in i underlaget för basbeloppsregeln. Detta har varit en omdiskuterad fråga eftersom en make som genom förmånstagarförordnande mottar betydande försäkringsbelopp ändå formellt har rätt att åberopa basbeloppsregeln gentemot exempelvis särkullbarn. Frågan har behandlats i doktrinen och ingår nu i det reformförslag som behandlas i avsnitt 7 nedan.

4. Rättsföljden – fördelningen av kvarlåtenskapen

4.1 Företräde framför testamente

Basbeloppsregeln har en uttrycklig prioritet framför testamentariska förordnanden. Ett testamente till förmån för någon annan än den efterlevande maken är "utan verkan" i den mån förordnandet inkräktar på minimiskyddet (3 kap. 1 § andra stycket sista meningen ÄB). En testamentstagare som tilldelats viss egendom eller en viss lott får alltså finna sig i att lotten reduceras eller helt sätts ur spel om kvarlåtenskapen behövs för att fylla upp den efterlevande makens fyra prisbasbelopp.

Frågan om vad som händer med testamentstagarens anspråk på sikt har länge varit föremål för doktrindiskussion. Med dagens lagtext utsläcks testamentsförordnandet i den utsträckning det inkräktar på minimiskyddet, utan att testamentstagaren får någon uttrycklig efterarvsrätt. Frågan diskuteras vidare under avsnitt 7.

4.2 Företräde framför särkullbarns direktarvsrätt

Basbeloppsregeln har också företräde framför särkullbarns rätt enligt 3 kap. 1 § första stycket ÄB att få ut sin arvslott direkt vid den först avlidne förälderns död. Om kvarlåtenskapen efter bodelning inte räcker till både särkullbarnets fulla arvslott och den efterlevande makens fyra prisbasbelopp, har basbeloppsregeln företräde och särkullbarnets arv reduceras i motsvarande mån. Särkullbarnet kompenseras dock genom att det belopp som den efterlevande maken erhåller med stöd av basbeloppsregeln innehas med fri förfoganderätt; särkullbarnet får då efterarvsrätt enligt 3 kap. 2 § ÄB i den efterlevande makens bo. Efterarvet utgår som en kvotdel av boet vid den efterlevandes död, inte som ett fast nominellt belopp (3 kap. 2 § tredje stycket ÄB).

4.3 Förhållandet mellan full äganderätt och fri förfoganderätt

Det belopp som den efterlevande maken erhåller med stöd av basbeloppsregeln innehas med fri förfoganderätt i den utsträckning det härrör från den först avlidne makens kvarlåtenskap. Detta innebär att den efterlevande maken inte kan testamentera bort en mot beloppet svarande andel av sin förmögenhet, eftersom efterarvingarna har en kvotdelsrätt i den efterlevande makens bo vid dennes död. Den principiella frågan om hur testationsrätten begränsas har behandlats i NJA 1995 s. 303, där Högsta domstolen slog fast att begränsningen av den efterlevande makens testationsrätt avser en ideell andel av behållningen och inte en specifik bestämd egendom.

4.4 När kvarlåtenskapen inte räcker

Om kvarlåtenskapen efter bodelningen inte räcker till fyra prisbasbelopp är den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln begränsad till vad som finns kvar i boet. Lagtexten är tydlig: rätten gäller "så långt kvarlåtenskapen räcker". Den efterlevande maken kan alltså inte rikta krav mot exempelvis särkullbarn personligen eller mot tidigare gåvomottagare med stöd av basbeloppsregeln. Här skiljer sig regeln markant från det förstärkta laglottsskyddet i 7 kap. 4 § ÄB, som under vissa förutsättningar tillåter återbäring även från utomstående gåvomottagare.

5. Beräkningstekniska och processuella frågor

5.1 Värderingstidpunkt

Prisbasbeloppet bestäms alltid efter det belopp som gäller vid dödsfallet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Vilken egendom som ska beaktas bestäms med utgångspunkt i bodelnings- och arvsrättsliga brytdagar, och bouppteckningen redovisar tillgångar och skulder per dödsdagen (20 kap. ÄB). Bouppteckningsvärden och skiftesvärden bör hållas isär, eftersom värderingen vid ett senare arvskifte i vissa fall kan aktualisera andra bedömningar än de som låg till grund för bouppteckningen.

5.2 Skuldavräkning

Det är värdet efter skuldavräkning som styr basbeloppsregelns tillämpning. Den efterlevande makens enskilda skulder dras av från hans eller hennes egendom innan jämförelsen med fyra prisbasbelopp görs, och dödsboets skulder ska enligt 21 kap. ÄB betalas innan kvarlåtenskapen kan användas för att fylla upp bristen.

5.3 Talerätt och åberopande

Rätten enligt basbeloppsregeln måste i praktiken göras gällande inom dödsboets avveckling. Skatteverket registrerar bouppteckningen men avgör inte genom registreringen hur kvarlåtenskapen ska fördelas mellan make, särkullbarn och testamentstagare. Den efterlevande maken bör därför uttryckligen åberopa sin rätt enligt basbeloppsregeln i samband med bouppteckning och arvskifte. Någon särskild form för åberopandet är inte föreskriven, men det är tillrådligt att åberopandet dokumenteras skriftligen, exempelvis i en anteckning i bouppteckningen eller i ett bodelnings- och arvskiftesavtal. Om tvist uppkommer får frågan lösas inom ramen för bodelning, arvskifte eller talan vid allmän domstol.

5.4 Preskription

Någon särskild lagstadgad frist för att åberopa basbeloppsregeln finns inte. I praktiken bör rätten göras gällande i samband med bouppteckning, bodelning och arvskifte. Om frågan inte beaktas före skifte kan senare tvist aktualisera allmänna regler om arvskifte, talan mellan dödsbodelägare och preskription, beroende på hur anspråket framställs.

6. Gränsdragning mot angränsande rättsinstitut

6.1 Det förstärkta laglottsskyddet (7 kap. 4 § ÄB)

Basbeloppsregeln ska inte förväxlas med det förstärkta laglottsskyddet i 7 kap. 4 § ÄB. Det förstärkta laglottsskyddet är ett skyddsinstitut för bröstarvingar mot livstidsgåvor som är att likställa med testamente, medan basbeloppsregeln är ett minimiskydd för efterlevande make mot främst särkullbarns direktarvsrätt och utomstående testamentariska förvärv. De två instituten har olika subjekt (bröstarvinge respektive make), olika skyddsobjekt (laglott respektive minimibelopp) och olika rättsföljder (återbäring av gåva respektive uttag ur kvarlåtenskap).

6.2 Lilla basbeloppsregeln för efterlevande sambo (18 § andra stycket sambolagen)

Den regel som i doktrin och praktik benämns "lilla basbeloppsregeln" är inte en bestämmelse i äktenskapsbalken utan i 18 § andra stycket sambolagen (2003:376). Den ger efterlevande sambo rätt att vid bodelning, så långt samboegendomen räcker, få ut egendom till ett värde motsvarande två gånger prisbasbeloppet. För år 2026 uppgår beloppet till 118 400 kronor. Sambor omfattas alltså inte av basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB, vilket är en betydande skillnad jämfört med makar.

Skillnaderna mellan reglerna är flera och principiellt viktiga. Lilla basbeloppsregeln är en bodelningsregel och inte en arvsregel; den efterlevande sambon erhåller egendomen med full äganderätt, varför någon efterarvsrätt för den avlidne sambons arvingar inte uppkommer. Vidare omfattar regeln endast samboegendom, dvs. gemensam bostad och gemensamt bohag som anskaffats för gemensamt bruk (3 § sambolagen); enskild egendom och annan egendom som inte är samboegendom kan inte tas i anspråk för att fylla bristen. Slutligen krävs att den efterlevande sambon själv begär bodelning – något som måste göras senast vid bouppteckningsförrättningen (8 § andra stycket sambolagen).

6.3 Förhållande till efterarvet i 3 kap. 2 § ÄB

När den efterlevande maken erhåller egendom med stöd av basbeloppsregeln, innehas egendomen med fri förfoganderätt och de efterarvingar som finns enligt 3 kap. 2 § ÄB får motsvarande andel vid den efterlevande makens bortgång. Andelsberäkningen sker enligt huvudregeln genom att man bestämmer kvoten mellan det som den efterlevande maken erhållit med fri förfoganderätt och summan av detta förvärv och den efterlevandes egen egendom efter bodelningen (3 kap. 2 § tredje stycket ÄB). Vid den efterlevande makens senare död tillfaller motsvarande kvot av den efterlevandes totala bo efterarvingarna. Beräkningen kan kompliceras betydligt när basbeloppsregeln tillämpats i kombination med testamenten eller arvsavståenden; jfr NJA 2005 s. 400.

7. Föreslagna ändringar – SOU 2025:91

7.1 Bakgrund till reformförslaget

Utredningen om en arvs- och testamentsrätt i tiden överlämnade i augusti 2025 betänkandet SOU 2025:91, Nya regler om arv och testamente. Utredningen pekar på att basbeloppsregelns nuvarande utformning leder till otillfredsställande resultat i två avseenden: dels att försäkringsbelopp och testamentariska förvärv som tillfaller den efterlevande maken inte beaktas vid prövningen, dels att en testamentstagare som får stå tillbaka p.g.a. basbeloppsregeln inte uttryckligen är efterarvsberättigad. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

7.2 Försäkringsbelopp och testamentariska förvärv ska beaktas

Den första föreslagna ändringen innebär att försäkringsbelopp och annan ersättning som tillfaller den efterlevande maken med anledning av den först avlidne makens död enligt förmånstagarförordnande, samt det som den efterlevande maken får på grund av testamente, ska beaktas vid bedömningen av om basbeloppsregeln är tillämplig. Förslaget syftar till att förhindra att en redan välförsörjd make kan utnyttja basbeloppsregeln för att urholka särkullbarns direktarvsrätt eller andra testamentstagares rätt.

7.3 Testamentstagares uttryckliga efterarvsrätt

Den andra föreslagna ändringen innebär att en testamentstagare som får stå tillbaka p.g.a. att basbeloppsregeln tillämpas ska få uttrycklig rätt till efterarv, om inte annat följer av testamentet. Förslaget reglerar i lag den fråga som har varit föremål för långvarig doktrindebatt och som tidigare endast besvarats genom analogier från 3 kap. 2 § ÄB. Reformen ger testamentstagaren samma typ av sekundosuccessionsrätt som efterarvingar enligt lag har, dock med möjlighet för testator att i testamentet förordna annorlunda.

7.4 Konsekvenser för rådgivningspraxis

För praktiskt verksamma jurister medför förslaget att rådgivning vid äktenskapsförord, testamente och förmånstagarförordnanden måste anpassas. Särskilt viktigt blir det att överväga hur försäkringar och pensionsförmånstagarförordnanden samspelar med arvsrätten i de fall där den först avlidne maken har särkullbarn eller där det annars finns testamentstagare vars rätt kan påverkas av basbeloppsregeln. Klienter bör också upplysas om att om dödsfall inträffar nära årsskiftet 2026/2027 kan utfallet bli väsentligt olika beroende på exakt dödsdag.

8. Sammanfattning

Basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB är ett centralt minimiskydd för efterlevande make. Regeln innebär att efterlevande make, så långt den först avlidne makens kvarlåtenskap räcker, har rätt att få egendom som tillsammans med den efterlevandes bodelningslott och enskilda egendom motsvarar fyra prisbasbelopp vid dödsfallet. För dödsfall under år 2026 motsvarar detta 236 800 kronor.

Regeln gäller endast efterlevande make och har företräde framför både testamentariska förordnanden och särkullbarns rätt att få ut arv direkt. Den egendom som den efterlevande maken får ur den först avlidnes kvarlåtenskap med stöd av basbeloppsregeln innehas med fri förfoganderätt, vilket innebär att efterarvingarna får en kvotdelsrätt i den efterlevande makens bo vid dennes senare död (3 kap. 2 § tredje stycket ÄB). Om mål om äktenskapsskillnad pågick vid dödsfallet gäller dock inte 3 kap. ÄB (3 kap. 10 § ÄB), vilket innebär att basbeloppsregeln som utgångspunkt inte kan åberopas i den situationen.

I SOU 2025:91 föreslås att reglerna ändras genom att vissa försäkringsersättningar, pensionssparanden och testamentariska förvärv som tillfaller efterlevande make ska beaktas vid bedömningen av om basbeloppsregeln är tillämplig. Det föreslås också att testamentstagare som får stå tillbaka p.g.a. basbeloppsregeln ska få uttrycklig rätt till efterarv, om inte annat följer av testamentet. Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2027.

Källor

Författningar

• Ärvdabalken (1958:637), särskilt 3 kap. 1 § andra stycket, 3 kap. 2 § (särskilt tredje stycket), 3 kap. 10 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§, 14 kap. 5 §, 20 kap. och 23 kap.
• Äktenskapsbalken (1987:230), särskilt 9 kap.
• Sambolagen (2003:376), särskilt 3 §, 8 § och 18 § andra stycket.
• Socialförsäkringsbalken (2010:110), särskilt 2 kap. 6 och 7 §§ (prisbasbelopp).

Förarbeten

• Prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m.
• LU 1986/87:18 (lagutskottets betänkande om makes arvsrätt och basbeloppsregeln).
• SOU 1981:85 Äktenskapsbalk – Förslag.
• SOU 1998:110 Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (slutbetänkande av Ärvdabalksutredningen).
• SOU 2025:91 Nya regler om arv och testamente (Betänkande av Utredningen om en arvs- och testamentsrätt i tiden), särskilt avsnitten om basbeloppsregeln och efterarv.

Rättsfall

• NJA 1992 s. 753 (reglerna i 3 kap. ÄB om makes arvsrätt har inte ansetts äga tillämpning när makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död – jfr 3 kap. 10 § ÄB).
• NJA 1995 s. 303 (begränsning av efterlevande makes testationsrätt vid fri förfoganderätt – ideell andel, inte bestämd egendom).
• NJA 2005 s. 400 (jfr; avstående till förmån för avlidne makens barn och efterarvsrätt enligt 3 kap. 8 § ÄB).

Litteratur

• Brattström, M. & Singer, A., Rätt arv – Fördelning av kvarlåtenskap, senaste uppl., Iustus förlag.
• Walin, G. & Lind, G., Kommentar till ärvdabalken, Del I och II, senaste uppl., Norstedts Juridik.
• Agell, A., Den svenska successionsrätten, senaste uppl.
• Eriksson, A., Arv och testamente, senaste uppl.
• Teleman, Ö., Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, senaste uppl., Norstedts Juridik.