Äktenskapsförord – en heltäckande juridisk guide

1. Inledning

Denna artikel behandlar rättsinstitutet äktenskapsförord enligt äktenskapsbalken (1987:230, ÄktB). Syftet är att på ett juridiskt korrekt och pedagogiskt sätt redogöra för förordets funktion i svensk familjerätt. Artikeln bygger på äktenskapsbalken jämte förarbeten, praxis och doktrin, särskilt Örjan Telemans monografi Äktenskapsförord (2020).

Eftersom äktenskapsförord typiskt sett utgör långsiktiga avtal vars rättsverkningar aktualiseras först många år efter upprättandet – oftast vid äktenskapsskillnad eller dödsfall – är kraven på omsorg vid utformningen stora. Artikeln belyser de tvistefrågor som vanligen uppkommer i praktiken.

2. Grundläggande begrepp – giftorättsgods och enskild egendom

För att förstå äktenskapsförordets funktion måste den grundläggande uppdelningen av makars egendom först klargöras. Enligt 7 kap. 1 § ÄktB utgör en makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. Giftorätten innebär inte äganderätt under äktenskapet, utan är ett latent anspråk som aktualiseras vid bodelning. Varje make råder alltjämt över sin egen egendom och svarar för sina egna skulder (1 kap. 3 § ÄktB).

Enskild egendom kan enligt 7 kap. 2 § ÄktB uppkomma på sex sätt: genom äktenskapsförord, genom föreskrift vid gåva från tredje man, genom föreskrift i testamente, genom arv med sådan föreskrift, genom förmånstagarförordnande avseende vissa försäkringar tecknade av tredje man, samt – enligt presumtionsregeln i punkt 6 – genom surrogation (egendom som trätt i stället för enskild egendom). Allt som inte är enskild egendom är giftorättsgods.

Genom äktenskapsförordet regleras egendomens äktenskapsrättsliga karaktär, inte äganderätten som sådan. Detta är en central distinktion: ett förord kan inte överföra äganderätt från den ena maken till den andra. Om makarna vill uppnå en sådan effekt måste det först ske en äganderättsövergång, exempelvis genom gåva enligt 8 kap. ÄktB, varefter egendomens karaktär kan bestämmas i förord.

3. Äktenskapsförordets rättsliga karaktär och funktion

Äktenskapsförordet är ett familjerättsligt avtal med starkt förmögenhetsrättslig prägel. Avtalet är formbundet och regleras i 7 kap. 3 § ÄktB. Genom förordet förfogar makarna över egendomsordningen i sitt äktenskap med verkan vid en kommande bodelning under äktenskapet eller efter dess upplösning. Förordet kan också påverka ägarmakens rådighet över viss egendom under bestående äktenskap. Detta gäller särskilt fast egendom och tomträtt som inte utgör makarnas gemensamma bostad, eftersom samtyckeskravet enligt 7 kap. 5 § ÄktB i den delen är knutet till att egendomen är giftorättsgods. För gemensam bostad och gemensamt bohag gäller däremot särskilda rådighetsinskränkningar även i vissa fall då egendomen är enskild, särskilt när enskildheten följer av äktenskapsförord (jfr 7 kap. 5–9 §§ ÄktB).

Det bör framhållas att ett äktenskapsförord saknar verkan vid bodelning under eller efter ett senare äktenskap, även om detta ingås mellan samma parter. Förordet är knutet till det äktenskap under vilket det upprättats. Vid omgifte måste därför ett nytt förord upprättas om motsvarande reglering önskas.

Lagstiftaren har begränsat avtalsfriheten på förordsområdet. Motivet är att reducera den osäkerhet som skulle uppstå om en alltför rik flora av förord tilläts. Domstolarna förväntas därför visa återhållsamhet med att godta avvikelser från det traditionella mönstret. Går ett villkor i ett äktenskapsförord längre än vad lagen medger, anses villkoret ogiltigt.

4. Formkrav

4.1 Lagens fyra formkrav

Enligt 7 kap. 3 § andra stycket ÄktB gäller fyra formella krav för att ett äktenskapsförord ska vara giltigt:

• Skriftlighet. Förordet ska upprättas skriftligen. Vad parterna avtalar måste täckas av den skrivna texten.
• Datering. Sedan den 1 juni 2019 ska förordet vara daterat. Dateringen underlättar bevisningen om omständigheterna vid förordets tillkomst, vilket är av betydelse inte minst vid en framtida jämkningsprövning. Ett förord kan underkännas på grund av att datering saknas.
• Undertecknande. Handlingen ska undertecknas av båda makarna eller de blivande makarna. Något krav på att underskrifterna sker vid samma tillfälle – unitas actus – gäller inte. I praktiken bör äktenskapsförord undertecknas med egenhändiga namnteckningar på en fysisk originalhandling, eftersom registreringsförfarandet hos Skatteverket bygger på att en undertecknad handling ges in.
• Registrering. Förordet ska registreras hos Skatteverket (tidigare vid domstol fram till den 1 oktober 2011).

Kravet på bevittning, som gällde under giftermålsbalkens tid (solennitetsvittnen), har avskaffats. Äktenskapsförord som upprättades på giftermålsbalkens tid men som var ogiltiga på grund av utebliven bevittning har dock inte blivit giltiga genom äktenskapsbalkens ikraftträdande – sådana förord är fortfarande ogiltiga.

4.2 Konsekvenser av formfel

Ett formfel medför att äktenskapsförordet inte är bindande för parterna. Förordet är då en nullitet vars ogiltighet är självverkande. Makarna kan inte räkna med att domstolarna skulle se mellan fingrarna ens med ett litet formfel. Såväl ändring som hävning av äktenskapsförord ska ske med iakttagande av samma formregler som gäller för upprättandet.

Om en av makarna är underårig eller om förordet avser egendom som omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken, måste den maken personligen medverka vid upprättandet. Förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande ska då inhämtas. I NJA 1989 s. 692 prövade Högsta domstolen frågan om ett äktenskapsförord som ingåtts av omyndig utan förmyndarens samtycke kunde bli giltigt genom efterföljande godkännande. Domstolen uttalade att en sådan brist under vissa förutsättningar kan botas formlöst, men att mycket höga krav då måste ställas på viljeförklaringens tydlighet.

5. Vad kan regleras genom äktenskapsförord?

5.1 Avtalsfrihetens ram enligt 7 kap. 3 § första stycket ÄktB

Genom ett äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom. De kan vidare genom ett nytt äktenskapsförord bestämma att egendomen – eller del därav – ska vara giftorättsgods. Omvandlingen till giftorättsgods får dock inte strida mot föreskrift vid gåva eller i testamente från tredje man, om inte givaren eller testatorn lämnat mottagaren rätt att genom äktenskapsförord förordna att egendomen ska vara giftorättsgods (RH 1994:48).

Av lagtexten följer att makarna har rätt att genom äktenskapsförord överenskomma att allt slags giftorättsgods ska vara enskild egendom. Ett förord kan avse såväl befintlig egendom som framtida förvärv. Vanliga konstruktioner är att viss specifikt angiven egendom görs enskild, eller att sådan egendom som någon av makarna förvärvar genom arv, gåva eller testamente ska vara hans eller hennes enskilda.

5.2 Asymmetriska förord

Ett förord behöver inte innebära balans mellan makarna för att vara giltigt. Det finns inget som hindrar att endast den ena makens egendom görs till enskild medan den andras förblir giftorättsgods. Makarna kan således avtala att bara en av dem ska ha enskild egendom, och förordet kan begränsas till viss angiven egendom eller till förvärv av visst slag eller under viss tid.

5.3 Andelsförordnanden och beloppsförordnanden

Det anses förenligt med äktenskapsbalken att träffa överenskommelser om att en tillgång till en viss andel (kvotdel) ska vara enskild och i övrigt utgöra giftorättsgods. Det är också tillåtet att bestämma att en tillgång – till exempel en bostadsrätt – intill ett visst angivet värdebelopp (motsvarande exempelvis kontantinsatsen) ska vara enskild egendom medan tillgången i övrigt utgör giftorättsgods. Däremot torde det inte vara tillåtet att indexreglera ett sådant belopp, jfr NJA 1970 s. 320 och RH 1995:95.

Vid utformningen är det viktigt att skilja mellan ett nominellt beloppsförordnande och ett kvotdelsförordnande. Vid ett nominellt beloppsförordnande hålls endast det fastställda kronbeloppet utanför bodelningen, medan all värdestegring tillfaller giftorättsgodset. Vid ett kvotdelsförordnande följer den enskilda egendomen tillgångens värdeutveckling proportionellt. Telemans rekommendation är att i regel räkna om en kontantinsats till en andel av tillgången, eftersom nominella belopp annars riskerar att urholkas av inflation och dessutom kan ge upphov till tolkningsproblem.

5.4 Surrogation

I ett äktenskapsförord kan makarna även reglera frågan om surrogation av enskild egendom. Presumtionsregeln i 7 kap. 2 § första stycket punkt 6 ÄktB innebär att egendom som trätt i stället för enskild egendom också är enskild, om inte annat föreskrivits i den rättshandling varigenom egendomen blivit enskild. Makarna kan således i ett förord föreskriva att surrogat för viss enskild egendom inte ska vara enskild utan giftorättsgods. Däremot lär makarna inte kunna avtala att surrogat för giftorättsgods utan vidare ska bli enskild egendom – för att uppnå en sådan effekt krävs att den egendom som träder i stället för giftorättsgodset omfattas av ett självständigt och giltigt förordnande om enskild egendom.

5.5 Vad kan inte regleras genom äktenskapsförord?

Avtalsfriheten har flera viktiga begränsningar som framgår av lagtext, praxis och doktrin:

• Skulder. Makar kan inte genom äktenskapsförord direkt avtala om skulder (RH 1992:49). Däremot kan skulder indirekt särbehandlas genom att viss tillgång görs enskild, eftersom skulder med särskild anknytning till enskild egendom särbehandlas vid andelsberäkningen enligt 11 kap. 2 § andra stycket ÄktB.
• Villkorade förord. Ett äktenskapsförord kan varken resolutivt eller suspensivt villkoras. Det går exempelvis inte att avtala att förordet endast ska gälla om äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad och inte vid dödsfall.
• Tidsbegränsning. Ett förord kan inte tidsbegränsas. I NJA 1970 s. 320 vägrades registrering av ett förord som innebar att vardera makens enskilda egendom successivt under en tioårsperiod skulle övergå till giftorättsgods.
• Tredje mans egendom. Egendom som är enskild på grund av föreskrift av tredje man (gåva eller testamente) kan inte genom äktenskapsförord göras till giftorättsgods, om inte givaren eller testatorn har medgett detta (jfr RH 1994:48).
• Äganderättsöverföring. Egendom som tillhör den ena maken kan inte genom förord göras till den andra makens enskilda egendom. Detta kräver först en äganderättsövergång.
• Personliga rättigheter. Det torde inte vara möjligt att genom äktenskapsförord avtala att sådan personlig rättighet (särskild egendom) som avses i 10 kap. 3 § första stycket ÄktB ska utgöra ordinärt giftorättsgods.
• Lagvalsavtal. Ett avtal om att viss stats lag ska tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden faller utanför äktenskapsbalkens gränser för äktenskapsförord, vilket bekräftas i NJA 1997 s. 37. Ett sådant lagvalsavtal kan dock vara giltigt om det uppfyller föreskrifterna i lagen (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer. Regleringen samspelar med EU:s förordningar nr 2016/1103 och 2016/1104. Förordningarna innehåller särskilda övergångsbestämmelser; i fråga om lagval tar reglerna i huvudsak sikte på makar som ingått äktenskap eller gjort lagval från och med den 29 januari 2019. För makar med anknytning till andra nordiska länder gäller särskilda regler i 3 kap. 2019 års lag.

5.6 Sidolöpare

Ett särskilt problem utgör så kallade sidolöpare – fysiskt fristående avtal som tar sikte på att modifiera äktenskapsförordet. En typisk sidolöpare innebär att parterna avtalar att förordet inte ska gälla vid dödsfall utan bara vid skilsmässa. Eftersom ett sådant villkor inte kan tas in i själva förordet uppstår frågan om sidolöparens rättsverkan. Rättsläget är inte helt klarlagt. Den uppfattning som får anses mest förenlig med lagens syften är att sidolöparen lämnas därhän medan det formenliga förordet alltjämt gäller.

6. Registrering hos Skatteverket

6.1 Ansökningsförfarandet

Äktenskapsförord ska, sedan den 1 oktober 2011, registreras hos Skatteverket som för äktenskapsregistret (16 kap. 1 § och 16 kap. 2 § ÄktB). Ansökan kan ges in till vilket skattekontor som helst. Till ansökan ska fogas originalförordet, som återfås efter registreringen. Skatteverket tar ut en registreringsavgift.

Om makarna har upprättat ett förord kan vardera maken lämna in det för registrering, även om den andra maken motsätter sig detta. Detta följer av att förordet är ömsesidigt bindande så snart båda parter undertecknat och den sist undertecknande utgivit handlingen.

6.2 Registreringens omfattning – endast formell prövning

I ett registreringsärende prövar Skatteverket endast att de formella förutsättningarna är uppfyllda. Registreringen innebär inte att Skatteverket fastställer äktenskapsförordets materiella giltighet eller slutliga rättsverkan. Registreringsprövningen är begränsad. Ett registrerat förord kan därför fortfarande angripas på materiella grunder och i undantagsfall även möta invändningar om formell ogiltighet, exempelvis om det senare visar sig att handlingen inte härrör från makarna, att underskriften är falsk, att behörigt samtycke saknats eller att ett formkrav faktiskt inte varit uppfyllt.

I NJA 1997 s. 37 slog Högsta domstolen fast att det inte ankommer på domstolen att i ett registreringsärende pröva vilken verkan ett äktenskapsförord har. Endast de formella förutsättningarna ska prövas. Detta innebär att även förord med svårtolkad eller oklar innebörd ska registreras.

6.3 Tidpunkt för verkan

Huvudregeln är att äktenskapsförordet får verkan först från och med den dag då det getts in till Skatteverket (16 kap. 4 § ÄktB). Från denna huvudregel gäller ett viktigt undantag: ett förord som har slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks.

Äktenskapsbalken innehåller i övrigt ingen tidsfrist inom vilken registrering måste ske, vilket kan medföra problem (jfr NJA 1949 s. 427). För att förordet ska beaktas vid en bodelning måste det dock vara ingivet senast vid den tidpunkt som redovisas i 9 kap. 2 § ÄktB. Detta innebär bland annat att ett förord inte kan åberopas vid en bodelning med anledning av ett dödsfall som inträffar senare än en månad efter vigseln, om inte äktenskapsförordet har getts in för registrering senast samma dag som dödsfallet inträffade. Samma förhållanden gäller om bodelningen ska förrättas med anledning av talan om äktenskapsskillnad, då den dag talan väcktes är avgörande (prop. 1986/87:1 s. 130). Enmånadsfristen gäller bara förord som upprättats före vigseln (RH 1982:78).

6.4 Avtalsbundenhet före registrering

Parterna blir bundna av förordet redan genom att båda undertecknar det. Denna bundenhet inträder sedan den sist undertecknande maken utgivit handlingen och den mottagits av den andra parten, enligt den så kallade ömsesidighetsprincipen. Bundenheten omfattar även en skyldighet att medverka till ingivandet till Skatteverket för registrering. En av makarna kan således inte ensidigt motsätta sig registreringen.

Det bör dock framhållas att förordets äktenskapsrättsliga verkan enligt 7 kap. 3 § ÄktB inträder först vid ingivandet till Skatteverket (med undantag för enmånadsregeln för blivande makar). Bristande registrering är därmed inte rättsligt detsamma som ett formfel i form av utebliven underskrift eller datering: ett ej registrerat men i övrigt formellt korrekt förord kan ge upphov till en inbördes skyldighet mellan makarna att medverka till registreringen, medan ett förord med formfel är en nullitet vars ogiltighet är självverkande.

Om makarna efter upprättandet kommer överens om att avvakta med registreringen eller helt avstå från att fullfölja förordet, bör de gemensamt dokumentera sin avsikt skriftligen. Om ett förord redan har registrerats, eller om makarna vill undanröja osäkerhet om dess fortsatta giltighet, är den säkraste lösningen att upprätta ett nytt äktenskapsförord som uttryckligen upphäver det tidigare. Handlar en av makarna i strid med sin bundenhet – exempelvis genom att inte ge in förordet eller genom att förstöra det för att omöjliggöra registrering – lär han eller hon bli skadeståndsskyldig enligt allmänna civilrättsliga grundsatser.

Ett oregistrerat förord kan möjligen i vissa fall tillmätas betydelse som ett föravtal om bodelning (9 kap. 13 § första stycket ÄktB) eller vid prövning av om skevdelning ska ske enligt 12 kap. 1 § ÄktB.

7. Tolkning av äktenskapsförord

Oklara förord vållar ständigt återkommande problem i det praktiska rättslivet, särskilt eftersom förord ibland skrivs av lekmän som använder juridisk terminologi utan att behärska den. Utgångspunkten är att äktenskapsförord – liksom andra avtal – tolkas med hänsyn både till den språkliga utformningen av viljeförklaringen och till parternas uppträdande vid rättshandlingens tillkomst, deras avsikter och förutsättningar samt hur de sedan förhållit sig till avtalet.

Tolkningen utgår regelmässigt från viljeförklaringens innehåll så som det framstår för en utomstående och med fog kan förstås av mottagaren – det objektiva avtalsinnehållet. Vanlig ordförståelse tillämpas. Det skriftliga uttrycket har dock en särskild tyngd vid tolkningen av äktenskapsförord, eftersom det är en formbunden rättshandling. Den som gör gällande en avvikelse från ordens gängse innebörd har bevisbördan för detta och måste sannolikt fullt ut styrka sitt påstående.

Formkravet inskränker tolkningsutrymmet. Enligt Gunvor Wallins analys medför formkravet en stark presumtion för att den skriftliga handlingens innehåll utgör ett fullständigt och i övrigt riktigt uttryck för vad som avtalats. Vid tvist om innebörden bör domstol, enligt underrättspraxis, göra en restriktiv tolkning så att så litet avsteg som möjligt görs från den legala ordningen – det vill säga från giftorättsgemenskapen.

8. Ogiltighet

Ett äktenskapsförord kan vara ogiltigt på två olika grunder: formella och materiella.

8.1 Formell ogiltighet

Formfel innebär att förordet är en nullitet. Ogiltigheten är självverkande och behöver inte göras gällande genom talan. Även ett litet formfel lär leda till ogiltighet. Eftersom registrering sker efter endast formell kontroll kan det förekomma registrerade förord vars formella giltighet likväl kan ifrågasättas.

8.2 Materiell ogiltighet

Ett formellt korrekt äktenskapsförord kan förklaras materiellt ogiltigt med analog tillämpning av reglerna i avtalslagen om exempelvis svek, tvång och ocker. Ogiltighetsreglerna kompletteras av jämkningsreglerna i 12 kap. 3 § ÄktB och 36 § avtalslagen. Jämkningsregeln i ÄktB utgår från att det finns ett giltigt avtal – det vill säga ett formellt korrekt avtal som inte är materiellt overksamt.

8.3 Villkorsvis ogiltighet

Om ett villkor i ett förord går längre än vad lagen medger, är villkoret ogiltigt på denna punkt. Frågan om ogiltigheten kan begränsas till det lagstridiga villkoret eller måste drabba hela förordet beror på hur de olika momenten förhåller sig till varandra. Om det ogiltiga momentet bara avser en mindre del av förmögenheten eller enstaka föremål av begränsat värde kan förordet i övrigt tillåtas bestå som giltigt. Det avgörande är om den ogiltiga klausulen är av underordnad betydelse och om den återstående delen kan realiseras.

9. Jämkning enligt 12 kap. 3 § ÄktB

9.1 Jämkningsregelns uppbyggnad

Enligt 12 kap. 3 § första stycket ÄktB får ett villkor i ett äktenskapsförord jämkas eller lämnas utan avseende vid en bodelning om det är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Regeln utformades med avtalslagens generalklausul i 36 § som förebild och har karaktär av generalklausul. Den är tvingande.

Jämkningsyrkandet ska framställas senast vid bodelningen. Jämkning kan företas vid bodelning under bestående äktenskap (om makarna är ense, 9 kap. 1 § andra stycket ÄktB), vid äktenskapsskillnad eller vid äktenskapets upplösning genom dödsfall. Enligt lagutskottet kan jämkning till förmån för den avlidne makens rättsinnehavare endast ske undantagsvis.

Jämkningsregeln är inte en ogiltighetsregel, även om jämkningen kan föras så långt att villkoret helt lämnas utan avseende. Detta ger möjlighet till en mellanlösning som båda parter kan föredra framför ogiltighetsalternativet.

9.2 Prövningens fyra moment

Den fria skälighetsbedömningen utgår från fyra moment, som inte utgör en uppräkning i prioritetsordning utan ska vägas samman:

• Förordets innehåll. Ett förord med innebörden att ena makens samtliga tillgångar utgör enskild egendom är sällan i sig oskäligt. Det kan finnas godtagbara skäl till detta, exempelvis hänsyn till särkullbarn eller förmögenhet från ett tidigare äktenskap.
• Omständigheterna vid förordets tillkomst. Hit hör exempelvis frågor om otillbörlig påverkan. Den ekonomiska tröskeln för jämkning är lägre när särskilda omständigheter som otillbörlig påverkan förelåg vid förordets tillkomst.
• Senare inträffade förhållanden. Äktenskapsförord är långsiktiga avtal. "Senare inträffade förhållanden" är därför ofta avgörande. Oskälighet kan uppstå när ansenlig enskild egendom skapats av makarna genom gemensamma ansträngningar efter förordets tillkomst men bara ägs av den ena maken.
• Omständigheterna i övrigt. Hit hör parternas försörjningsmöjligheter, hälsotillstånd, barnförhållanden, bostadssituation och liknande.

9.3 Restriktiv tillämpning

Enligt förarbetena (prop. 1986/87:1 s. 192–194) ska jämkningsmöjligheten utnyttjas restriktivt. Utgångspunkten är att äktenskapsförordet är ett uttryck för makarnas gemensamma vilja. Jämkning kommer i fråga endast om det – åtminstone när oskäligheten beror på omständigheter som förelåg redan vid upprättandet – i betydande grad missgynnar den ena maken. Jämkning bör vidare ske endast om egendom i större omfattning har gjorts till enskild och detta leder till en påtaglig snedfördelning av makarnas samlade egendom.

NJA 1993 s. 583 illustrerar den restriktiva tillämpningen av 12 kap. 3 § ÄktB. Rättsfallet visar att jämkning inte ska ske enbart därför att ett äktenskapsförord leder till ekonomisk obalans mellan makarna. Samtidigt framgår av förarbetena och av den diskussion som fördes i målet – särskilt i den skiljaktiga meningen – att bestämmelsen har en social skyddsfunktion i situationer där den ekonomiskt svagare maken efter ett inte alltför kortvarigt äktenskap annars skulle stå "på bar backe". Det är emellertid inte fråga om att genom jämkningen helt utjämna egendomsförhållandena mellan makarna.

9.4 Jämkningens omfattning

Jämkning sker endast i den utsträckning som krävs för att bota oskäligheten. Den praktiska innebörden är vanligen att en viss andel av den enskilda egendomen – eller viss enskild tillgång i dess helhet – betraktas som giftorättsgods och dess värde beaktas vid andelsberäkningen för bodelningen. Om den ägande maken är mycket skuldtyngd och den påkallade jämkningen inte medför att det delningsbara nettot ökar, saknas anledning att göra någon jämkning.

9.5 Förhållandet till borgenärernas intresse

Genom reglerna i 11 kap. 2 § och 13 kap. 1 § ÄktB beaktas borgenärernas intressen vid bodelning. Jämkning av äktenskapsförord kan inte ske så att rätten för de borgenärer som förelåg vid den för bodelningen avgörande tidpunkten träds för när. I frågan om senare tillkomna borgenärer går balkkommentarens uppfattning ut på att dessa inte står i vägen för jämkning – det skulle vara orimligt om den make till vars förmån det oskäliga förordet är upprättat skulle kunna omintetgöra en jämkning genom att åberopa en under mellantiden gjord skuldsättning.

10. Särskilda frågor

10.1 Upphävande och ändring

Makarna kan när som helst genom ett nytt äktenskapsförord upphäva ett tidigare upprättat förord. I ett nytt förord kan de bestämma att egendomen ska vara giftorättsgods eller ändra förordets innehåll på annat sätt. I NJA 1997 s. 37 uttalade Högsta domstolen att makar generellt måste anses berättigade att genom äktenskapsförord träffa avtal om upphävande av tidigare förord, även om det tidigare förordet redan innebar full giftorättsgemenskap.

Om en av makarna bränner upp eller på annat sätt förstör ett giltigt äktenskapsförord förlorar det inte sin giltighet. En kopia kan beställas hos Skatteverket.

10.2 Förhållandet till gåva mellan makar

Enligt 7 kap. 2 § första stycket punkt 2 ÄktB kan egendom som en make fått i gåva från tredje man vara enskild endast om gåvogivaren har föreskrivit detta. En make kan däremot inte vid gåva till andra maken föreskriva att egendomen ska tillkomma mottagaren enskilt. En sådan klassificering kräver att egendomen görs enskild genom äktenskapsförord.

Tidigare gällde att en gåva mellan makar skulle ske i äktenskapsförords form. I äktenskapsbalken har detta formkrav upphävts (jfr 8 kap. 1 § ÄktB). För gåvors sakrättsliga verkan mot givarens borgenärer krävs emellertid registrering enligt 8 kap. 1 § och 16 kap. ÄktB, om inte gåvan utgör en personlig present vars värde inte är oproportionellt stort i förhållande till givarens ekonomiska förhållanden.

10.3 Egendom enskild genom äktenskapsförord kan tas med i bodelning

En särskild möjlighet ges i 10 kap. 4 § ÄktB: vid bodelningen kan makarna enas om att låta egendom som är enskild på grund av äktenskapsförord ingå i bodelningen. Egendomen anses då utgöra giftorättsgods vid bodelningen. Överenskommelsen kan träffas formlöst och måste träffas vid bodelningen för att gälla. Motsvarande möjlighet finns inte för annan enskild egendom, exempelvis sådan som är enskild på grund av föreskrift vid gåva eller testamente.

10.4 Skillnaden mellan äktenskapsförord och föravtal om bodelning

Äktenskapsförord och föravtal om bodelning (9 kap. 13 § ÄktB) är två skilda rättsinstitut. Föravtal får ingås endast inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad och har verkan bara mellan makarna; det saknar verkan mot tredje man såsom en makes borgenärer. Föravtal med verkan på lång sikt får inte ingås – i sådana fall ska institutet äktenskapsförord användas.

10.5 Förhållandet till sambolagen

Sambolagen (2003:376) innehåller ingen direkt motsvarighet till äktenskapsförordsinstitutet. Enligt 9 § sambolagen kan sambor dock i ett skriftligt avtal komma överens om att bodelning av deras gemensamma bostad och bohag (samboegendom enligt 3 § sambolagen) inte ska ske, eller att viss sådan egendom inte ska ingå i bodelningen. Samboavtalet är mer begränsat än äktenskapsförordet eftersom det endast kan avse samboegendom.

11. Avslutande praktiska synpunkter

Av framställningen framgår att äktenskapsförord är ett till synes enkelt men i praktiken ofta svårtolkat rättsinstitut. Några praktiska tumregler kan sammanfattas:

• Förordet ska vara tydligt formulerat och täcka vad parterna faktiskt vill uppnå. Eftersom skriftlighetskravet medför en stark presumtion för att texten återger avtalet fullt ut, får eventuella muntliga förbehåll begränsad verkan.
• Viktiga tekniska val – exempelvis mellan förord om befintlig respektive framtida egendom, om surrogationsfrågan, om andelar samt om eventuell åtskillnad mellan skilsmässa och dödsfall – bör medvetet genomarbetas innan förordet upprättas.
• Förordet ska registreras så snart som möjligt. Det är särskilt viktigt att ett förord som ingåtts inför ett stundande äktenskap registreras inom en månad från vigseln, så att det får verkan från äktenskapets ingående.
• Den jurist som biträder vid upprättandet bör i sin akt anteckna syftet eller syftena med förordet. Detta underlättar en framtida skälighetsprövning enligt 12 kap. 3 § ÄktB.
• Eftersom förordet typiskt får sin verkan först efter många år, bör makarna med viss regelbundenhet se över huruvida förordet alltjämt motsvarar deras önskemål. Ett ändrat eller nytt förord ingås med iakttagande av samma formregler som det ursprungliga.

Äktenskapsförordet kan, rätt utformat, vara ett ändamålsenligt instrument för att anpassa egendomsordningen efter makarnas särskilda förhållanden. Samtidigt innebär den begränsade avtalsfriheten, det tvingande jämkningsinstitutet och de långsiktiga verkningarna att både makarna och deras rådgivare har anledning till särskild omsorg vid förordets upprättande.

Källor

Författningar

• Äktenskapsbalk (1987:230)
• Sambolag (2003:376)
• Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
• Lag (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer
• Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden
• Rådets förordning (EU) 2016/1104 av den 24 juni 2016 om motsvarande regler avseende förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap
• Giftermålsbalk (1920:405) – upphävd

Förarbeten

• Prop. 1986/87:1 Äktenskapsbalk m.m.
• Prop. 2010/11:119
• Bet. LU 1986/87:18 Äktenskapsbalk m.m.
• Lagberedningens förslag till Giftermålsbalk m.m. (1918)

Rättsfall

• NJA 1949 s. 427
• NJA 1970 s. 320
• NJA 1989 s. 692
• NJA 1993 s. 583
• NJA 1997 s. 37
• RH 1982:78
• RH 1992:49
• RH 1994:48
• RH 1995:95
• SvJT 1967 rf. s. 38

Litteratur

• Agell, Anders och Brattström, Margareta, Äktenskap & samboende, 7 uppl., Uppsala: Iustus förlag, 2022.
• Grauers, Folke, Ekonomisk familjerätt, 2022, version 10, JUNO.
• Lindell, Karin och Hall, Monica, Äktenskapsbalken (Lexino), JUNO.
• Teleman, Örjan, Äktenskapsförord, JUNO, version 4, 2020.
• Teleman, Örjan och Tottie, Lars, Äktenskapsbalken. En kommentar, 2023, version 5, JUNO.
• Teleman, Örjan, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 6 uppl., 2016.